ÅSIKT

Hellre fritt än rätt

Konst: Allt hör ihop - men vissa saker fattar man inte hur de hör ihop, Sundsvalls museum

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Utställningen Allt hör ihop – men vissa saker fattar man inte hur de hör ihop visar att den unga samtidskonstscenen inte består av en rad världsfrånvända puckon.

Lisa Torells Mot en vackrare värld, vaddå´ emot?, är en träffande kommentar till arbetsmarknadens regler och koder. På väggen finns spridda textfragment med käcka och självutplånande fraser. För att passa in på den stimulerande och utmanande nya arbetsplatsen ska den arbetssökande vara öppen, dynamisk och nyfiken. Resonemanget är: skit i det gamla jaget och låt det nya jobbet ersätta din familj, hobby och avdankade identitet. Frågan är hur kul livet känns när bubblan spricker, kontoret stänger och företagets basketkorg plockas ner? Texterna visar den fals-ka självsäkerhet och tillfälliga livsstil arbetsmarknaden lockar med. Allt prat om kompetensutveckling, grupptillhörighet och glödandekolvandring framstår som ett simpelt trick för att hålla arbetarna på plats och klass-systemet intakt.

I You can copy my floppy loopas kritiska texter om patent och upphovsrätt och upprop för en fri konst i en dataskärm. Fredrik Holm-qvist menar att även piratkopiering gynnar de stora företagen, vilket resulterar i att den rådande ekonomiska strukturen konserveras. Ett bättre alternativ är att använda det fria operativsystemet Linux, som är gratis att ladda hem och tillåtet att förändra och sälja vidare för egen vinning. Den här generösa och demokratiska strukturen vill Holmqvist införa i konstvärlden. För att statuera exempel finns fria versioner av hans konst online, som man kan ladda hem, skriva ut, för-ändra eller sätta upp (helloopenworld.com). Så långt allt väl, men tyvärr tappar han bort mig i snacket om distribueringen av signerade cd- och dvdskivor. Med signeringen är man ju kvar i det gamla originalitetstänkandet, där konstnärens namnteckning omedelbart på- verkar det ekonomiska värdet. Och är det inte så att signatur bara är ett annat ord för patent?

Ett sexualutopiskt manifest är en introduktionstext från en swingerklubb (parklubb) som Gisela Schink skrivit om till jagform. Det är förvånande vilket krångligt regelverk det fria sexet omgärdas av. Runtom texten finns närbilder av kopulerande par. Förutom att göra betraktarna nyfikna vill Schink komma ifrån porrens sedvanliga kom-och-ta-mig perspektiv, där kvinnor framställs som objekt för någon annans vilja. Visserligen möts man inte av några trånande kvinnoblickar, men det gör väl inte det hela mindre pornografiskt? Är det inte lite väl enkelt att definiera porr efter rent bildmässiga kriterier? På mig hade i alla fall de antiporrvibbar som sitter i museiväggarna den mest neutraliserande effekten.

Även om jag inte håller med om allt upplever jag den underliggande idén om att våga tänka själv och att våga gå mot strömmen utan att känna sig som en kärring som utställningens viktigaste budskap. Helheten kan med all rätt kallas politisk. Men konsten är inte dogmatisk, utan visar en öppen hållning där frågorna blivit viktigare än svaren. Att tänka fritt är alltid större än att tänka rätt.

Konst

Stina Högkvist