ÅSIKT

Briljant? Kanske det

Torsten Kälvemark ser bakom Bernard Lewis charmerande yta

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Bernard Lewis.
Foto: WWW.PRINCETON.EDU
Bernard Lewis.

Den som utnämner någon till "världens främste islamkännare" har förmodligen dimmiga begrepp om såväl vetenskap som religion. Det förefaller lika insiktsfullt som att hävda att en viss fors-kare skulle vara "världens främsta kristendomsexpert" eller "världens främsta analytiker av judendomen". Bara den som ser en världsreligion som en statisk och gripbar karikatyr kan komma på något sådant.

När Per Ahlmark i Dagens Nyheter (3 januari) ändå utnämner den brittisk-amerikanske professorn Bernard Lewis till världsmästare på islam så anar man att motiven inte är vetenskapliga eller intellektuella utan politiska.

Mycket riktigt: Lewis var egentligen den som flera år före Huntingdon talade om "the clash of civilizations" och som förutspådde en konflikt mellan islam och västvärlden. Men han har också levererat de vetenskapliga argumenten för dem som nu vill ha krig i Irak. Tillsammans med Donald Rumsfeld, och flera andra av de nuvarande Pentagonhökarna, skrev han för några år sedan ett brev till president Clinton där en hård strategi i Mellanösternkonflikten stakades ut. I Wall Street Journal i höstas argumenterade Lewis för övrigt också för att det inte är särskilt bråttom att lösa Palestinakonflikten: ett regimskifte i Irak måste komma först.

Det är alltså en mycket politiserande islamkännare som Ahlmark väljer att lyfta fram. Lewis är förvisso en i många avseenden respekterad ålderman bland amerikanska orientalister men den kritik han utsatts för av ett världsnamn som Edward S Said och av andra och yngre forskare gör honom förvisso inte ens vetenskapligt oomstridd. Och varför han skulle vara en större expert på den muslimska kulturen än en fransman som Giles Kepel är nog svårt att hävda om man besvärat sig med att läsa religionsvetenskaplig expertlitteratur på andra språk än engelska.

Per Ahlmark öser hur som helst lovord över Lewis. Han betecknas som en "klarsynt, kunnig, pessimistisk, humoristisk och briljant" forskare som dessutom "bärs av sin integritet och demokratiska lidelse".

Good for him, som engelsmännen brukar säga. Men bakom den demokratiska yta som Ahlmark charmerats av finns faktiskt en man som förnekat ett internationellt erkänt folkmord.

Den 21 juni 1995 dömdes Bernard Lewis av en fransk appellationsdomstol i Paris till symboliska skadestånd till bland andra organisationen La Ligue Internationale Contre le Racisme et l"Antisemitisme. Orsaken till domen var att Lewis i en intervju i Le Monde förnekat att den turkiska massakern på armenierna 1915 skulle vara ett folkmord. Domstolen konstaterade att det förvisso finns en forskningens frihet men att den som anser sig ha bevis för att ett av bland annat Europaparlamentet erkänt folkmord skulle vara en subjektiv upplevelse av armenierna borde prestera bevis för detta.

Ett av de aktiva vittnena på åklagarsidan var professor Israel W Charny, chefredaktör för The Encyclopedia of Genocide, tillika chef för The Institute on the Holocaust and Genocide i Jerusalem. Charny har i sitt författarskap flera gånger återkommit till Lewis-affären och senast i juli 2001 skrev han om Lewis som en typisk illust-ration av "det demagogiska och grymma bruket av ett intellektuellt kamouflage för att fly från massmordens fasa och tragedi". Språkbruk och logik hos Lewis och andra revisionister måste enligt Charny analyseras och förstås i vår kamp mot förnekarna av uppenbara folkmord.

Israel Charny har påpekat hur Lewis under loppet av ett drygt decennium ändrat åsikt om den armeniska tragedin. På Charnys upprepade begäran om en redovisning av någon ny forskning som kunde ha föranlett denna omsvängning har Lewis aldrig svarat. Men den turkiska regeringen (som genom hot om indragna flygbaser fick kongressen i Washington att inställa sin diskussion om det armeniska folkmordet i oktober 2000) har naturligtvis med tacksamhet noterat hans positionsförändring.

Vad motiven än kan vara kvarstår till slut ändå ett faktum: Bernard Lewis är en vetenskapsman som i en europeisk rättsstat dömts för ett förringande av ett av 1900-talshistoriens största brott mot mänskligheten, ett brott som till exempel Sveriges riksdag formellt erkände som folkmord i mars 2000.

Lewis är förvisso inte den enda som fått en liknande dom. Men när han i Dagens Nyheters spalter aningslöst karakteriserats som kunnig, humoristisk och briljant och dessutom prisats för sin "integ-ritet och demokratiska lidelse" kan det som en ren konsumentupplysning vara värt att nämna vad han dessutom är.

Torsten Kälvemark