ÅSIKT

Författare mot kriget 1

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Nu söker Förenta staterna med kraftiga påtryckningar tvinga igenom ett turkiskt deltagande i sitt - och det subalterna Förenade konungarikets - krig för att säkra kontroll över oljetillgångarna i främre och mellersta Orienten och genomföra en nyuppdelning och omstrukturering av staterna i området.

I det som kan vara en sista möjlighet att bevara Turkiets fred organiseras där en stor - också internationell - samling av konstnärer, författare, intellektuella och politiker av olika politisk uppfattning och religiös tillhörighet mot detta kommande krig. Jag skall delta. Men inte bara för att jag är mot dessa nykoloniala krig i allmänhet eller för att den hycklande moralretoriken från Washington och London äcklar mig utan för att jag anser att det vore fel om Turkiet upplöstes.

Ty om den turkiska regeringen godtar att delta i detta nya krig - på uppdrag av Washington eller säkerhetsrådet, det kvittar! - då kommer Turkiet oundvikligen att gå just det öde till mötes som Ententen sökte genomdriva i Sèvres den 10 augusti 1920; det kommer oundvikligen att upplösas och kvar blir ett rump-Turkiet kring Istanbul. En ny upplaga av 1450-talets Bysans!

Oundvikligt ty Iraks upplösande får följder inte bara för Syrien och Jordanien. Turkiet - och inom kort även Iran och Saudiarabien - kommer att balkaniseras.

Det var mot den utvecklingen Atatürk ingrep för mer än åttio år sedan.

Man kan hävda att jag med detta tar ställning mot Kurdistan. Det gör jag. Att arbeta för kurdernas rättigheter i Irak, Iran, Syrien och Turkiet är lika viktigt som att i Finland, Norge, Ryssland och Sverige arbeta för den - i olika hög grad - av staterna nationellt och kulturellt förtryckta ursprungsbefolkningen samerna. (Sveriges agerande är en internationell skandal.) Men ett Kurdistan som ett Sapmi kan bara upprättas på våra staters ruiner.

Om de turkiska politikerna vågar stå upp för nationens intressen vet jag inte, det fanns ju de som inte gjorde det 1920, men vad jag vet är att om de nu ger efter då kommer jag - trots mina sjuttiofem år - i min livstid se Turkiets upplösning.

Jan Myrdal