ÅSIKT

Majid möter sina torterare på stan

Piskad av polisen – i dag är han politiker

KULTUR

MANAM, BAHRAIN

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”Varaktig frihet” kallar amerikanerna det världsomfattande kriget mot terrorismen.

Men Majid Milad al-Jaziri, en ganska tunn och proper lärare i arabiska, har svårt att få verkligheten och den grandiosa parollen att gå ihop.

EN DUVA FÖR FRED OCH FRIHET Majid Milad al-Jaziri står på taket till sitt hus och ser ut över hemstaden Manama, en stad som är så liten att han ibland möter sina gamla plågoandar på gatan. 1994 blev han gripen av polisen, torterad och kastad i fängelse. Nu kämpar han för en verklig demokrati i sitt hemland.
EN DUVA FÖR FRED OCH FRIHET Majid Milad al-Jaziri står på taket till sitt hus och ser ut över hemstaden Manama, en stad som är så liten att han ibland möter sina gamla plågoandar på gatan. 1994 blev han gripen av polisen, torterad och kastad i fängelse. Nu kämpar han för en verklig demokrati i sitt hemland.

Hur kan man kombinera tortyr och godtyckliga fängelsestraff med ord som frihet och demokrati? Majid bor drygt tre kilometer från högkvarteret för den amerikanska femte flottan. Han lever i en prydlig lägenhet i den slitna men trivsamma stadsdelen Rasrumman.

USA:s militär har haft Bahrain som bas sedan landet blev fritt från den brittiska kolonialmakten 1971. På den lilla ön i Persiska viken har britterna blivit allt mer osynliga medan USA:s närvaro hela tiden växt.

Bahrain var till förra året en typisk arabisk diktatur, med den kungliga familjen al-Khalifa i toppen både ekonomiskt och politiskt. Men till skillnad från många andra arabländer fanns här en livaktig demokratirörelse. I det sammanhanget torterades Majid.

– 18 december 1994 grep polisen mig. De sa att jag var politiskt aktiv. De sa att jag hade kontakt med den shiamuslimska gerillan Hizbollah i Libanon.

Bands som ett knyte

Detta var inte sant, säger han. Men hur kunde han övertyga männen som i säkerhetspolisens högkvarter band hans händer över knäna så att han satt hopkurad som ett knyte, och sedan stack en käpp under knäna och hissade upp honom så att han snurrade runt och hängde upp och ner och sedan piskade, piskade och piskade fotsulorna på honom? Hur kunde han övertyga männen som satte handbojor på honom och hängde honom över en dörr tills han var övertygad om att händerna skulle slitas av armarna?

Det är en gammal sanning att ingen människa uthärdar tortyr, hur hjältemodig – eller oskyldig – han eller hon är. Den sanningen stämmer även på Majid.

– De ville ha namn och jag gav dem namn. Jag nämnde människor som jag visste vilka de var men som jag inte kände. Jag skrev under en bekännelse om att jag hade uppviglat mot regeringen, fast det inte var sant. Jag gav dem vad de ville ha, bara jag slapp tortyren.

Och medan detta pågick låg amerikanska örlogsfartyg nere i hamnen, några kvarter bort, för att skydda friheten som ännu inte fått tillägget ”varaktig”.

Så kluven är verkligheten i Mellanöstern, och så falsk kan världsbilden vara.

När den gamle emiren Isa dog 1999 inledde tronarvingen Hamad en liberalisering. Sedan förra året har Bahrain ett blygsamt mått av demokrati. Kommunalval. Allmänna val till ett rådgivande parlament. Hyfsad pressfrihet.

Vägen till denna relativa frihet har varit lång och kantad av protester, petitioner, demonstrationer, upplopp och till och med några bombattentat i mitten av 1990-talet.

En hård kamp

Vägen till den relativa friheten kantades av godtyckliga fängslanden, landsförvisningar av oppositionella, döda demonstranter, tortyr och repression.

Vem är terrorist och vem är det inte?

Majid Milad satt i fängelse i fem år. Manama är en ganska liten stad och han har stött på några av sina torterare på gatan. Han har inte talat med dem och de har låtsats att inte känna igen honom.

Vem är det som är terrorist?

Majid sitter numera i Manamas stadsfullmäktige som representant för det måttfulla shiamuslimska partiet al-Wefaq, Enighet.

Landets viktigaste fråga, säger han, är att återinföra 1973 års demokratiska grundlag. Shejk Isa upphävde den sedan politiker bland annat börjat bråka om den amerikanska militärens närvaro i Bahrain.

Den näst viktigaste frågan är USA:s militära närvaro, säger Majid.

Är den till gagn för friheten?

– Amerikanerna har inte visat att de vill stödja demokrati i Mellanöstern. Saddam Hussein i Irak var ju tidigare deras man. Han var lika mycket diktator då.

Folk gillar USA

Av nyhetsinslagen i tv får vi ofta bilden av männi-skorna i arabvärlden som en irrationell massa, gråtande och viftande med händerna, ständigt vrålande sin avsky mot USA. Men Majid och andra jag talar med – arbetare, konservativa muslimska politiker, lärare, en liberal akademiker – har inget emot USA som sådant. De dricker gärna Coca-Cola och de vill ha demokrati.

Och de är tacksamma för att USA befriade Kuwait från Iraks ockupation 1991. Men de är emot USA:s allmänna politik i Mellanöstern. Och, som ständig underton i samtalen, förnedringen i att inte vara herre över sitt eget öde.

Majid Milad sitter i Manamas stadsfullmäktige. Men han har ingen aning om hur många amerikanska soldater som finns i staden, inte en susning. Det är så hemligt att det inte ens kan bli föremål för diskussion. Men han är säker på att antalet har ökat rejält sedan USA beslutade att försvara friheten varaktigt.

Läs också:

TIDIGARE ARTIKLAR:

Peter Kadhammar, Mattias Carlsson