ÅSIKT

De fattiga revolterar - men vad händer sedan?

Reportage: Arwid Lund – MYLLRETS REVOLT

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Demonstranter i Porto Alegre.
Foto: AP
Demonstranter i Porto Alegre.

Parlamentsbyggnader stormas i Argentina och Mexiko. Viktiga privatiseringsprojekt måste dras tillbaka efter protester med 100 000-tals deltagare i Costa Rica, Bolivia, Peru och Paraguay. Progressiva organisationer från hela världen möts i Porto Alegre, Brasilien. Under de senaste åren har Latinamerika tydligare och tydligare etablerat sig som de nya globala motståndsrörelsernas starkaste fäste.

När syndikalisten Arwid Lund i Myllrets revolt reser runt på denna motståndets kontinent är syftet tydligt: han frågar sig om vi i de nya rörelserna kan ana konturerna av en ny sorts revolution - en ny väg till den alltjämt levande drömmen om ett socialistiskt samhälle. Är det som sker i Latinamerika just nu kanske början på slutet för "historiens slut"?

Han deltar i zapatisternas marsch till Mexico City under våren -01, försöker reda ut vad som egentligen hände under de våldsamma och omskakande privatiseringsprotesterna i Costa Rica året dessförinnan, och besöker World Social Forum i Porto Alegre.

Som resereportage är avsnittet om zapatiströrelsen klart starkast, en både absurd och inspirerande skildring av dessa radikala superstjärnors turné genom Mexiko. Fraktionsgrälen i Costa Rica är däremot tämligen seg läsning. Men fokus ligger i första hand på aktivisternas analyser, deras försök att förstå den situation de hamnat i.

Den gamla latinamerikanska vänsterns teori, marxism-leninismen i diverse former, har kollapsat. Före detta gerillarörelser och radikala masspartier sitter i dag i regeringarna och genomför IMF:s nyliberala strukturanpassningsprogram, och de "revolutionära avantgardena" har ofta krympt ihop till marginella sekter. I stället framträder ett brett spektrum av kämpande sociala rörelser: jordockupanter, husockupanter, indianrörelser, organiserade arbetslösa, rebelliska fackföreningar - det "myller" som titeln syftar på.

Bokens uppläggning blir bitvis lite väl myllrande; det är svårt att orientera sig bland alla personer och bokstavskombinationer som fladdrar förbi. Ändå framträder efterhand ett slags mönster ur de många rösterna.

Försöken att förändra samhället uppifrån visar sig allt som oftast fruktlösa. Radikala ledare inkorporeras i systemet och köps upp, folkliga krav fuskas bort i kommissioner och urvattnade lagförslag. Progressiva politiker tvingas överge sina vallöften under trycket från IMF och det internationella kapitalet. Även den deltagande budgeten i Porto Alegre, ett experiment med begränsad direktdemokrati som väckt stor entusiasm på många håll i världen, får utstå hård och övertygande kritik - Lund och de brasilianska aktivister han citerar ser det mest som ett försök att göra folk medansvariga för nedskärningar som beslutats på annat håll.

Det effektiva motståndet kommer i stället underifrån, av människor som tar strid i sin egen vardag med markockupationer, fabriksockupationer, vägblockader. Det leds av de mest marginaliserade, de som ur världsekonomins synvinkel är överflödiga: jordlösa, arbetslösa och indiansamhällen som "står i vägen för utvecklingen". Det undviker till varje pris att låta sig sugas upp och bli en del av det politiska systemet.

Men, menar Lund, dessa sociala rörelser sätts på verkligt prov först när de uppnått en styrkeposition, när de ställs inför möjligheten att erövra makten i samhället. Då först visar det sig om "myllret" förmår agera med den enighet och beslutsamhet som krävs. Den mycket intressanta frågan om hur de latinamerikanska rörelserna kommer klara detta avgörande test är ett ledmotiv i boken, men författaren gör i mitt tycke alltför lite för att försöka besvara den.

En sådan situation är faktiskt inte alltför avlägsen i länder som Argentina, Ecuador och Bolivia, där en brutal nyliberal samhällsomvandling är på kollisionskurs med en allt starkare folklig organisering. Där är det möjligt att de frågor som Myllrets revolt lämnar öppna kommer att besvaras i praktiken.

Reportage

Jon Weman