ÅSIKT

Varken allt eller inget

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Diskussionen är gammal, frågan är om det finns några nya argument mot att skattefinansierade institutionsteatrar ger sig på det slags repertoar som privatteatrarna klarar betydligt bättre. Att Stockholms stadsteaters uppsättning av musikalen Allt eller inget är en platt historia, dessutom dubbelt så lång som filmen, är sekundärt. Det ligger ju i genren; allt är redan förpackat för den internationella marknaden och regissör med ensemble behöver bara följa de medföljande monteringsanvisningarna. Av sådant blir aldrig konst. Primärt är däremot att såväl Göteborgs som Malmös stadsteatrar är med i denna kommers.

Samhällets behov av teater bör handla om något annat än det som kan köpas färdigförpackat. En stadsteater skall vara en konstnärlig institution, en plats för ett möte mellan scen och salong. Oaktat om det rör sig om nyskrivna pjäser eller klassisk dramatik så eftersträvas en dialog. Den må emellanåt vara tämligen ointressant, enstaka gånger rent av provocerande och vid speciella tillfällen närmast verklighetsförändrande.

Om den moderna teatern, som institution betraktad, uppstod i nära allians med den representativa demokratin, där publiken så att säga kunde leka medborgare genom att samlas kring ett och samma skeende på scenen, så finns det än i dag rester av denna funktion. Teatern kan och bör vara ett offentligt rum, en plats som ställer sig strax intill den pågående världen och hjälper oss att få syn på denna.

Det är också med sådana förväntningar som stadsteaterns publik kommer till föreställningarna. Den publik man med musikalen önskar locka är endast till för att förse teatern med trygga biljettinkomster. Någon ny publik lär man inte hitta, som det har visat sig på Backstage är denna tillfällighetspublik otrogen. De kommer endast för att köpa ett paket vars innehåll de redan känner.

Det är — återigen — dags att uppgradera det institutionella självförtroendet. Om anslagen inte räcker för att spela kvalificerad teater, så får man äska mer och helt enkelt vägra köpslå med den konstnärliga integriteten. Det enda man nu _ – återigen – säljer är just denna integritet. Allt eller inget — som devis borde den ristas i sten, som musikal borde den mosas av en stenkross.

Claes Wahlin