ÅSIKT

Här får de unga göra tv som de vill!

Margareta Norlin om ett lysande experiment – och kvinnan som skapade Pippi

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vet ni vad fanzine-tidningar är för någonting? Inte? Då tillhör ni majoriteten av vuxna i Sverige. Det handlar om ungdomskultur. Och sånt som ungdomar själva hittar på – och inte initieras uppifrån av vuxna – får sällan plats i medier.

Fanziner har som fenomen ett antal år på nacken. De började som fanclub-tidningar för musikartister, men finns i dag mest på nätet och visar upp en spretig samling intressen.

Det är kommunikation som inte intresserar sig så mycket för formen, utan drivs fram av ett tvingande behov av att få något sagt, att få fram sitt budskap. Vuxenvärlden har inte brytt sig över hövan eftersom hemsidor och internet varit de självklara kanalerna för fanziner.

Har varit. För nu kommer det något nytt: Fanzine-tv!

Produktionsbolaget Zingo har tagit initiativet och driver projektet med stöd från Botkyrka kommun. Man samarbetar med Lava, Cirkus Cirkör och Riksteatern i en byggnad som långsamt håller på att bli ett ungdomshus.

Lotta Nilsson, som är eldsjäl i projektet, berättar hur otroligt trött hon känt sig otroligt länge på urvalet av unga människor som får synas i tv:

– Det är nästan alltid väldigt prydliga och slätkammade barn, med föräldrar i journalistbranschen. Ungdomar som alla har samma typ av bakgrund, och kommer från bildad medelklass i Stockholms innerstad. Och trots att ungarna själva ofta har viktiga saker att säga, så försvinner det mesta i kontakten med den prydliga tv-dramaturgin. Redan på ett tidigt stadium tas allt som spretar och som inte passar in bort. Allt stöps i samma form.

Lotta Nilsson tycker att ingenting egentligen har hänt med form och tonfall i ungdomsprogrammen sedan Z-TV och MTV kom med ett nytt bildspråk och lite nya impulser. Och det är länge sen nu.

Tanken bakom Fanzine-tv är att öppna ett fönster och se vad som händer. Man vill sätta kameror och ny enkel teknik i händerna på ungdomarna själva, och låta dem uttrycka sig utan censur och utan krav. Botkyrka – som utsetts till årets ungdomskommun av regeringen – är knutpunkt, och sen handlar det mest om att ge ungdomar markservice för att de ska kunna göra det de vill. Målet är att de själva så småningom ska ta över helt.

Projektet startade för fyra månader sedan, och trots att informationen sprids endast underjordiskt, har redaktionen redan 80 ungdomar från 14 år och uppåt med i aktiviteterna. Och nu sprider det sig i landet: Malmö, Härnösand, Lidköping och Uppsala vill starta undergrupper. SVT är intresserat, och väntar på ett smakprov Fanzine.

Här finns cirkusgalningar som åkte till Rio och dokumenterade hur kanadensiska Cirque du Soleil lär upp artister. Ungdomar som läser sina egna dikter eller gör musik-videor. Här finns de två genderbendertjejerna som utklädda till unga män åkte transsibiriska järnvägen till Mongoliet för att pröva att dokumentera könsaspekter och -gränser. Här finns en manusgrupp för långfilm. Här finns superaktivister som filmat feministiska subkulturer i Barcelona. Här gör unga animatörer sina första trevande tecknade filmer med hjälp av den argentinske animatören Tino Digiorgio. Omkring 15 filmprojekt rullar, och utrustning för halva miljonen har inköpts.

– De som kommer hit gör det i en motreaktion mot 90-talets tv. De vill motsatsen till för-nedrings-tv, motsatsen till dolda kameran, motsatsen till ironiska grepp. Det är blodigt allvar, och historier ni aldrig hört. Helt nya berättelser!

Lotta Nilsson menar att samhället i stort har slutat lyssna på unga människor, de syns och hörs ingenstans. Men här finns en oerhörd demokratisk potential.

– Äntligen får man se riktiga ungdomar som säger något. Annars har det känts som om 60-talisterna haft patent på att vara unga. Det finns förvisso en väldig ungdomskult i samhället. Men det handlar ju inte om dem som är unga utan om dem som vill vara unga.

Varje vecka hör tio nya ungdomar av sig och vill vara med. Fanzine-tv växer så det knakar och ynglar av sig undergrupper. På tur står en redaktion för invandrar-tjejer.

Så här sitter man nu och trånar efter att få se Fanzine-Feminist-Nytt, och Rågbullen (Bullen för pensionärer) eller Fanzinestafetten med ungdomsintervjuer. Håll med om att det verkar vara mer tryck i detta än i Bingolotto!

***

Just nu – och fram till i påsk – pågår på Kungliga biblioteket i Stockholm den första utställningen någonsin om Pippi Långstrumps skapare: Ingrid Vang Nyman. Visst, det är ju Astrid Lindgren som? Men hur mycket betydde inte Vang Nymans bilder för hur vi i all framtid kommer att se på denna skrangelbenta tös med trassligt hår? Vem bestämde att hästen Lilla Gubben skulle vara prickig och inget annat? Utan stöd i texten väl att märka! Det var den kongenialt djärva illustratören. Som Gunna Grähs påpekar i en briljant katalogtext, föddes den moderna barnboken även bildmässigt 1945 med Tove Jansson och Ingrid Vang Nyman. Lika nyskapande som texten var det oromantiska och föga sedesamma porträttet av Pippi, den arketypiska kvinnliga rabulisten.

Det är Sture Åkerström och Lena Törnqvist som står för kulturgärningen, och som försökt samla spåren av denna gåtfulla och motspänstigt svårhanterliga konstnär, vars stig blev allt stenigare, och som tog sitt liv vid 43 års ålder. I hennes hemland Danmark vet man knappt om att hon var dans-ka, och i många länder illustreras Pippi av inhemska förmågor. Skönt att Vang Nymans livsgärning nu äntligen uppmärksammas efter förtjänst här i Sverige.

***

Mera barnbild får vi oss till livs i mars-numret av Opsis Kalopsis som har bilden som tema: som pedagogik, och som filmskapande. Men också porträtt av Matti Lepp och danska bilderböcker. Anna Riwkin-Bricks 50-och 60-talsfotografier av barn i andra länder lyfts fram för hennes unika begåvning att skapa sant mänskliga kontakter med barn. Fantastiskt också att vi betraktar böckerna som Riwkin-Bricks, med tanke på att texten ofta skrevs av Astrid Lindgren. Vi kunde behöva fler av den sortens barnporträttörer.

***

Slutligen en puff för Nordens största barnfilmsevenemang BUFF i Malmö som firar 20-årsjubileum 11–16 mars. Det är en fantastisk insats som alla entusiaster gjort genom åren sedan Renata Åhlander drog igång evenemanget. Grattis! I år finns tävlingsfilmer från 8 länder. Från Sverige deltar Elina – som om jag inte fanns och Lejontämjaren.

Margareta Norlin