ÅSIKT

En fantastisk kvinna - men hur?

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Mitt i romanen En kvinna att älska formulerar Theodor Kallifatides litet i förbigående en aforism som kunde ha stått som motto för hela romanen: "Man kan inte vara vän med någon som man inte tycker om, medan det går alldeles utmärkt att vara förälskad i någon som man tycker är ett svin."

Det är en viktig distinktion. Den Olga som Kallifatides ägnar den här boken är nämligen inte som titeln anger en kvinna att älska utan en kvinna att vara vän med. Nu är hon död i förtid i lungcancer och författaren försöker i sin bok finna ord för sin mångåriga vänskap till henne. Och det handlar alltså om vänskap och inte förälskelse. Jag vet inte om det är just detta som gör saken svårare, men Kallifatides har påtagliga problem med att ringa in den här kvinnan och göra henne gripbar för läsaren. Författaren är lätt egocentriskt upptagen med att registrera sina egna sorgereaktioner och märker inte att han inte presenterar föremålet för sorgen tillräckligt tydligt för läsaren. Att detta var en märklig kvinna och på alla sätt värd att vara vän med förstår vi nog men inte riktigt på vilket sätt hon var det. Därtill lämnar författaren alltför stora hål i hennes biografi.

För den skull är inte En kvinna att älska någon dålig bok. Theodor Kallifatides är alltid som bäst när han skriver sådana här små självbiografiska tänkeböcker i impressionistisk romanform. Han slingrar runt i sin privata värld och man följer honom gärna. Särskilt när han reflekterar kring sin dubbla hemortsrätt i grekisk och svensk kultur. Där har han alltid viktiga erfarenheter att förmedla och att en del förströddheter följer med på köpet betyder föga. Det hör liksom till genren.

Kallifatides bör dock vara försiktigare med att använda naturen i sitt bildspråk. En mening som " I hennes blick skymtade jag en viss oro som hävde sig och sänkte sig som en flock flugsnappare över mogna vetefält" får nog inte bara ornitologer att studsa till en smula.

Roman

Lennart Bromander