ÅSIKT

Män, mod och Mailer

OLLE SVENNING läser några slagkraftiga skrivråd

1 av 6 | Foto: Teckning: TULLIO PERICOLI
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

"Metaforer avslöjar en författares sanna förståelse av livet." Norman Mailer citerar den visdom som Charlie Devlin lämnade över till honom. Jag försöker använda metoden på Mailers senaste bok, utkommen på hans 80-årsdag den 31 januari i år. Han gör följande litterära och metaforiska genreindelning: Poesi är som one-night stands. Noveller kan liknas vid tillfälliga affärer. Romaner är som äktenskap, de utvecklas från drama till tristess och tillbaka till drama.

Romanen är också, skriver Mailer, "den stora häxan", det vill säga en tidigare hustru. Man tror sig vara av med henne, men sen kommer hon tillbaka och spökar. Mailers bilder dryper av machoideologi. Följaktligen finns bara två kvinnor med i den privata katalog över världslitteraturen som han vecklar ut för läsaren. Joyce Carol Oates är inte så dum. Toni Morrison har talang men kan inte skriva.

Mailer väljer också andra metaforer, till exempel från boxningen som han skrivit så storartat om: "Varje äldre boxare som jag sett träna inför en match tyngs av ett slags svårmod " Även om han vinner - och vinner flott - kommer han aldrig i närheten av de möjligheter som hans ungdomssegrar öppnade. De villkoren gäller också för mig som författare."

Hans nya bok, som alltså handlar om den spöklika och skrämmande konsten, når läsarna när Mailer är på väg ner från ringen. Han drar sig tillbaka tämligen oskadd efter mer än ett halvsekel av romaner, ny journalistik, politiska revolter, privata skandaler, filmer och essäer. Och av att ständigt ha lockat åskådare, entusiastiska beundrare och hånfulla kritiker. Poliser och jurister. Som en mild äldre man delar han ut råd till blivande författare. En ABC-bok till litteraturen. Man bör skriva sju A-4 per dag, också vid dålig dagsform. Adjektiven måste ransoneras, de tillhör den torftiga litteraturen. Hemingway var strålande på korta meningar men snubblade på syntaxen om han skrev långt. Med Faulkner var det tvärtom. Fysisk träning är bra, supande illa för skrivförmågan. Unga aspiranter mår bättre av att imitera stora författare än att lätta på sina små hjärtan. Mailer själv, berättar han, fyllde hela sin stora mäktiga debutroman De nakna och de döda med plagiat från Hemingway, Faulkner, Proust. Förresten hade han före debuten skrivit romaner sedan han var sju år.

Mailer återkommer ofta till valet av berättarperson: bör man skriva i första eller tredje person? Att berätta i jag-form innebär att författaren aldrig hamnar i underläge i förhållande till huvudpersonen. Å andra sidan, Hemingway använde ofta första person och, skriver Mailer, måste därför imitera sina hjältar: soldater, tjurfäktare, hårda män. Det knäckte honom till slut. Att berätta i tredje person är att inta Guds position. Mailer hesiterar, trots att han faktiskt skrev om hela Bibeln ("för illa skriven och berättad") och gjorde det med Jesus som berättare.

Mailer inleder sin En amerikansk dröm med: "Jag träffade Jack Kennedy i november 1946." Hjortparken bygger också på jag-formen. De nakna och de döda inleds: "Ingen kunde sova " I hela konvojen fanns medvetandet att inom några få timmar skulle några av dem vara döda."

Hantverket är som en trygg sankt-bernhardshund med konjakskaggen runt halsen, skriver Mailer. Och så prövar han hantverkets alla varianter: Stilen. Imitationen av verkligheten eller konstruktionen. Instinkt och Inflytande. Uthållighet. Nästa steg i lektionen handlar om författandets psykologi och filosofi. Går det att bli en god författare utan att ha haft en, minst, småjävlig uppväxt? Mailer svarar: Kanske? Och anför sig själv som exempel: hygglig familj, utbildning vid Harvard. Fast det var lättare för Proust och Hemingway.

Mailer kompenserade sin goda barndom genom att leva nära döden, i kriget och på mentalsjukhus. Han har en romantisk syn på författaren: en som skapar samband mellan teknologi och magi. Kanske ett argument för de kollektivromaner som Mailer ville att han och hans generation skulle skriva. Men som ingen lyckades tillräckligt väl med, suckar Mailer, något väl dystert.

Mailers litteratursyn blixtrar till ett slag i avsnittet om den amerikanska litteraturen. Den har ständigt präglats av klasskamp, skriver han. Litteratur för den övre medelklass som ville förfina sin smak ställs mot den litteratur eller "motlitteratur" med rötter i indu-strisamhällets fattigdom och de framväxande nya samhällsskikten. Naturalismen mot snobbtraditionen. Dreiser mot Wharton. Mailer avger en programförklaring: den allvarligt syftande romanen utgår från en bestämd filosofisk ståndpunkt - driften att upptäcka verkligheten, om den så finns i Amazonas eller i det egna, inre ögat. Fast Mailers "verklighet" rymmer komplikationer och många skikt. Han vill, skriver han, vrida, vända, bända på "verkligheten", leta perspektiv och synvinklar som Picasso gjorde i sin konst.

Mailer har fyllt sin bok med texter från flera decennier. Essäer trängs med intervjuer, trivialiteter med försök till det storslagna. Till exempel samlar Mailer litteraturens största i avsnittet Giganterna, ungefär som om han tog ut alla tiders basebollag. Bara män, där också. Tänk vilka böcker Dostojevskij skulle ha kunnat skriva om han verkligen hittat sitt goda helgon, skriver Mailer på fullt allvar. D H Lawrence skrev så vackert om kärleken till kvinnor, föreslår Mailer, att Women"s Liberations gerilla skulle kunna fälla några tårar. Saul Bellow kunde ha blivit en stor författare om han inte hade varit så förbannat blyg. Fast han skrev bättre om svarta mäns psykologi än James Baldwin. Så där babblar Mailer ibland.

Min generation, tror jag, läste med tiden Mailer främst för hans "new journalism". Jag minns fortfarande hans fenomenala första mening i reportaget från Chicago-konventet 1968: "Chicago is the great American city, New York is one of the capitals of the world and Los Angeles is a constellation of plastic, San Francisco is a lady, Boston has become Urban Renewal "" och så fortsätter den politiskt laddade geografilektionen och landar som i ett rondo i meningen "Chicago is a great American city. Perhaps it is the last of the great American cities."

Mailer förefaller ha tröttnat på den nya journalistiken. Den har, menar han, frikopplats från politiska avsikter. Vår tids new journalism bygger på en för inskränkt ideologisk bas: "Förnuftig, ironisk, faktaorienterad." I allt "medieliberal". Journalistiken är korrumperad både av tidningsägare, teknologi och av den övre medelklass där journalister finner sig särskilt väl till rätta, skriver Mailer. Ett dystert missnöje från mannen som skrev reportaget Nattens arméer, om de väldiga Vietnamdemonstrationerna och slaget om Pentagon.

Slutkapitlet i den boken, utgiven 1967, heter Metaforen avslutad. Där skriver Mailer: "Amerikas död rider in med smogen " Amerika, en gång en skönhet av oförliknelig storslagenhet, nu en skönhet med spetälskesmittad hud." Mailer skriver fortsättningen trettiosex år senare, i The New York Review Of Books senaste nummer: "Krig tillfredsställer våra myter. Amerika, sådan är logiken, är den enda godhetens kraft som kan betvinga ondskan " Bush kan känna bättre än någon annan hur ett krig mot Irak kommer att tillfredsställa vårt behov av att leva med tv-äventyr " krig är också mäktig tv-underhållning."

Mailer 80 år - en levande dementi av boxningens gamla regel: They never come back.

Essäer

Olle Svenning