Aftonbladet
Dagens namn: Brynolf
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Fräckt men flummigt

Teater: FRITÄNKAREN - av August Strindberg

Emil Forselius och Nils Poletti i   Emil Forselius och Nils Poletti i "Fritänkaren". Foto: DAN FORSBERG

    Världspremiär på en Strindbergspjäs! Det låter nåt.

Men författaren var 19 när stycket skrevs. Och det naiva i dramatisering och ordexaltationer förklarar mer än väl hur det kunnat ligga ospelat i 134 år.

Annars syns här på scenen en idealist som minner en del om huvudpersoner i Strindbergs senare dramer. Karl Larsson ( Nils Poletti) har blivit frikyrklig och straffas hårt för det. Fästmön ( Kirsti Torhaug) sviker och vännerna Filip och Axel ( Oscar Tunberg och Andres Utterhall) väsnas. Liksom prästen Gustaf ( Rikard Forsgren) som dömer och fördömer. De låter som ayatollor i luven på varandra.

Samma gudsnådeliga tal. Samma bussande av "gott" på "ont". Samma egensinne i strid mot annat egensinne. Till slut närmar sig allt den svärmiska flummigheten. Men på vägen dit har en del fräck teater presterats.

 

    På en prydligt lindgrön scen ( Sören Brunes) med praktiska luckor att oväntat kliva ut och in i gör regin ( Richard Turpin) fantasifulla försök att täta flummet till sevärdheter. Här överspelas och parodieras och brukas ironier och dubbelironier att inte ta Strindberg på allvar med.

Rast från effektmakeriet erbjuder bara en gammal rättare ( Sven Lindberg) som samman med herr och fru Larsson ( Jan Tiselius och Lena Nyman) ännu vågar vila i ett agerande som inte brukar övervåld på texten.

Över fyrverkerispelet i övrigt kan dock undras. Varför alls sätta upp sånt som tydligen bara duger att raljera över? Det har talats om det aktuella med dessa bilder av felad idealism. Men vad hjälper det när djupen (analysen) saknas? Glimtvis lyser det strindbergska snillet till. Men frågan är om det är skäl nog att gräva upp pjäsen ur glömskan.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet