ÅSIKT

Han är lite för pigg för sitt ämne

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Redan vid mitten av femtiotalet tog ungdomen över. Sedan dess har ungdomskulten och ungdomskulturen haft stort övertag, alltmedan pensionärernas andel av befolkningen ständigt ökat. Kanske en ändring ändå är på gång nu och det är ju inte mer än rätt. Med Carin Mannheimer i spetsen har det gamla gardet lämnat defensiven och börjat ta för sig. Härom- dagen kunde vi också på debattplats läsa Henning Mankells tankar om åldrandet och nu följer Lars Ardelius upp med en samling berättelser med idel pensionärsmotiv, Ingen ålder. Den 55-årige Mankell verkar litet tidigt ute, men Ardelius med sina 76 år har nått rätt ålder att berätta om trassel med barnbarnen eller kroppens och minnets svekfullhet.

I de sex historierna möter vi ett antal äldre människor som på olika sätt förlorat en del av sinnets rörlighet. De har inrättat sina liv efter bestämda mönster och har mycket klara föreställningar om hur tillvaron är beskaffad. Naturligtvis har de fel; en kvinna får veta att den gamle men virile maken har haft ihop det med sonens avlagda, en annan upptäcker att hennes sextioåriga och ständigt lika knepiga dotter egentligen alltid kämpat för att bli älskad av sin mamma, medan en gammal bög omöjligen kan förstå att hans bisexuelle partner har gruvligt svårt att lämna sin hustru.

Novellerna har en lätt tragikomisk ton och författaren utvecklar en sympatisk ömsinthet för sina grånade gestalter. Ardelius skriver som han brukar, spirituellt, elegant och flyhänt. Alla gestalter är träffsäkert fångade.

Som ålderdomsskildrare verkar Ardelius oförskämt pigg. Det är i och för sig glädjande, men novellerna förlorar därmed i tyngd. Det är för litet av inkontinens och liggsår i Ardelius språk. Den lätta tonen slår tillbaka på trovärdigheten. Trots att Ardelius har åldern inne verkar han fortfarande skriva om åldrandet med ett småleende utanförskap. Vi får väl se hur hans noveller ser ut om tio år. Eller tjugo.

Noveller

Lennart Bromander