Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Resande i dikt

Håkan Sandell.   Håkan Sandell. Foto: FUHR ANDERSSON

    Håkan Sandell är en särling bland särlingar i den samtida svenska poesin. Han har genomgått många förvandlingar som poet, från ungdomlig rebell över bland annat fascinerande experimentella äventyr i den skånskan som språk- och mytreservoar och till de senare, mera storslagna samlingarna Sjungande huvud (1996) och Midnattsfresken (1999).

I sitt författarskap har han lutat sig mot såväl den avantgardistiska modernismens formspråk som rock"n"roll eller antika myter eller, som nu, mot en större och på ytan kanske lugnare fåra inom modernismen, han har tillhört den illustra gruppen Malmöligan och under det senaste decenniet pendlat mellan Cork, Köpenhamn, Berlin, Oslo.

    Dikterna präg-las av detta resande i dikt och geografi, de är berättelser eller som stort anlagda målningar. Han skild-rar möten, människor som kommer nära varann under resor, genom tillfälligheter berör de var-ann, i minnen är de åter samman. Det sker i dunkel belysning, ja ett ljus likt det som omger gestalterna i ikoner liksom skälver i dikterna. I detta ljus möter läsaren ett språk som liksom författarskapet i övrigt är säreget: det är ett vårdat högspråk men som sådant marmorerat av samtidens språk, dess ting och intryck. Detta skapas på samma sätt som när man går i en stad - allt blir till ett och man rör sig genom gatorna, rörelsen är en rytm och en del av det språk som berättar allt det som omger.

Håkan Sandells nya diktsamling Oslo-Passionen är en mycket vacker och rik bok. Den berättar många historier, är som en legendsamling om de på en gång vilsna och i sin vilsenhet trygga personer som lever i stadens eller resandets dunkla nattljus. Själva titeln antyder tro, sökande, lidande: de som rör sig i boken är sådana människor, sökande efter plats, identitet, stående på gränsen men aningen om kroppens eller själens kommande förvandling skälvande i nervernas kontaktändar. Som i dikten För Georgina i Enid Blytons 'Fem', med en försenad hälsning Georgina/George, denna barndomsläsningens gåtfulla, känsliga och aggressiva Tintomarafigur. Och dikten handlar inte bara om pojkflickans kommande metamorfos utan om den verkan hon, hennes exempel, den gestalt hon är i böckerna och i den talandes tankar, hur hon som varande allt detta likt en madonna talar om och visar honom en annan sida av livet, som gör det helt. Och så är det - då och då under läsningen kommer han nära en sen Ekelöf (Diwan-diktningen), både i språk, motiv och livshållning. Och det tycks mig som att det jag ibland tidigare funnit halta i Håkan Sandells poesi, anspråken visavi resultatet, nu känns utplånat. Med Oslo-Passionen, vilken på många sätt fördjupar, förstärker och höjer systerboken Midnattsfresken, har han kommit mycket långt på väg mot en poesi som på ett befriande sätt och alldeles självklart förenar det mystiska med realism, samtidsblick och stark personlig insats.

Arne Johnsson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet