Aftonbladet
Dagens namn: Brynolf
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Hur det än går går det illa ...

Tahar Ben Jelloun om kriget

    Fanatiker behöver spänning för att kunna komma någon vart. Dagens krig i Irak banar väg för den religiösa extremismen i grannländerna. Detta de facto illegala krig, som saknar stöd av såväl folkrätt som Förenta nationerna, som drivs mot många länders vilja och trots många protester från människor på gatan, förstärker arabiska och muslimska folkgruppers känsla av att bli orättvist behandlade.

Därför påminner demonstranter, som i Egypten och Jordanien, i Jemen och Mauretanien, i Pakistan och Indonesien, protesterar mot det amerikansk-brittiska anfallet, om vad som har drabbat palestinier. De prisar islamistiska grupper som skickar självmordsbombare till Israel och dunkar in religiösa slagord utan vare sig rim eller reson.

Att Saddam Hussein skickar ekonomiska bidrag till palestinska självmordsbombarfamiljer har förstärkt denna förvirring och skapat band mellan islam och islamister, mellan Palestinafrågan och terrorism. Det gräver en vallgrav mellan kulturer och civilisationer. Och om det fortsätter i den här stilen kommer Samuel Huntington, författaren till Civilisationernas kamp, att få rätt.

    Det vi nu ser i Irak är den sprickan mellan civilisationerna. Bush, en på tveksamma grunder vald president och föga bildad man, har följt de råd han har fått från protestantiska fundamentalister som har övertygat honom om att han är en symbol för det Goda och att hans mission är att, som under korstågen, bekämpa det Onda. Den synen på saken blir ett med vad som sägs av islamister som åberopar islam och som i Västerlandet ser en representant för Ondskan och Satan.

I krigstid är det känslor som styr. Arabvärlden har för vana att förespråka känslor och vrede framför förnuft, logik och diplomati. Människor har en stark känsla av att tillhöra ett land och reagerar med ryggmärgen, även om arabstaterna intar olika ståndpunkter. De som demonstrerar stöder irakierna. De hyllar inte Saddam.

Nu står inskränkta extremister öga mot öga. De arabiska ledarna, av vilka några (i länderna runt Persiska viken) är komprometterade på grund av sina nära förbindelser med Amerika, vet inte hur de ska dämpa vreden hos sina medborgare - något som trasslar till det för Egyptens president Mubarak: Egypten får av USA ett årligt ekonomiskt bistånd på två miljarder dollar, plus militär hjälp. Han kan alltså inte både fördöma Bushs krigspolitik och öppet stödja Saddam.

Samtidigt solidariserar sig egyptierna med irakierna och visar sin vrede på gatan. De passar på att kritisera Mubarak och dras med i den religiösa känslan. De fundamentalistiska islamisterna (i synnerhet det Muslimska brödraskapet) går in i dessa demonstrationer för egen räkning och passar då på att föra ut sina budskap. Något som också sker i Jordanien.

    Vad som riskerar att hända om kriget fortsätter, och inte minst om våldet tilltar, är att de arabiska regeringarna inte längre kan ha någon kontroll över spontana demonstranter. Då kan vi räkna med politiska uppror.

Detta på samma gång som Iran bidar sin tid. Iran har allt att vinna på att få se islamisterna vinna hos sina grannar.

Av det skälet kommer detta orättfärdiga krig att få dramatiska och långsiktiga konsekvenser i hela denna region. Hur krigsutgången än blir kommer Amerika inte att kunna ta sig ur det större än det var. Fundamentalister och terrorister kommer att bli fler i tron att de kan komma åt orättvisor och svara ett Amerika som ville hämnas på ett folk som redan är pinat av sin diktator, Saddam Hussein.

Alltsammans talar för ett begynnande kaos, och vi äcklas inför så mycken fanatism och hopkok av islam och islamistisk fundamentalism.

Tahar Ben Jelloun , Översättning: Mats Löfgren
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet