ÅSIKT

Bromsa tiden!

Sommartid i dag - och Mikael Strömberg skriver om Millennieklockan som ska ticka i 10000 år

1 av 4
Harold Lloyd i thrillerkomedin "Upp genom luften" (1923).
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

På den amerikanska tidsstyrelsen, Directorate of Time, står världens förnämsta ur och fogar ljudlöst ihop sekund för sekund. Precisionen är extrem, räknat i miljondelar av sekunder. Hur långt är det? Går det att pressa tiden ytterligare?

Innan 1955 definierades en sekund som en 1/864000-del av ett dygn och därför blev man tvungen att förlänga sekunden en liten bit varje år. Annat är det med tidsstyrelsens The Master Clock som tänjer och kortar tiden genom att konferera med femtio andra klockor i klimatkontrollerade valv, vilka prickar av sekunder i samspel med varandra och kommunicerar via fiber-optisk kabel med sina systerklockor i England, Tyskland och Frankrike.

Världsklockan är alltså en datoranläggning. I dess innersta vibrerar cesiumatomer i noggrann marsch. Säkert. Myndigt. Överlägset. Och det är denna klocka som styr kriget mot Irak. Tidsstyrelsen är nämligen en myndighet inom USA:s försvarsförvaltning, och under årens lopp har man placerat ut ett dussintal atomur på en kulle nära Potomacfloden i Washington. Beväpnad personal vaktar säkerhetsgrinden, dels för klockan, dels för att vicepresidentens residens ligger i närheten.

För tänk om uret stannar! "I dag har mänskligheten en klocka - den här", säger chefen för tidsstyrelsen Gernot M R Winkler.

Runt millennieskiftet aktualiserades tidsproblematiken, återigen. Nu levde vi i nanosekundens tidsålder där vi trycks ihop till partiklar i en rusande ström där det blir allt svårare att skilja det förflutna från framtiden och nuet. En av kritikerna var författaren Milan Kundera som ställde sig mycket skeptisk till bråttomsamhället: "Farten är den form av extas som den tekniska revolutionen har förunnat människan." Extas är ett tillstånd av både frihet och fångenskap: "Vi är fångade i ett tidsfragment som är avskuret från både det förflutna och framtiden; vi slits loss från tidens kontinuitet; vi är utanför tiden", sa Kundera.

Vart tar tiden egentligen vägen? Man ägnar i genomsnitt sju timmar och arton minuter åt att sova - om man får tro statistikerna. Och det är otillräckligt. Sedan klockan ersatte de naturliga rytmerna av ljus och mörker tror forskarna att vi behöver sova mycket längre, minst åtta timmar och tjugotre minuter.

Allt vi anser oss behöva utföra analyseras i tid. Medvetna om bråttomsjukan ryggar vi kanske inför tanken att mäta varenda struntsyssla med stoppur. Men till saken hör att vi inte gör någonting åt denna effektivitetsparadox. Varje dag skördar taylorismen och effektivitetskulten sina offer.

En av dem som störtade hals över huvud de sista sekunderna till gaten och flåsande viftade med sitt boardingkort - och missade flyget med fem sekunder! var chefredaktören för Wired , Kevin Kelly. Kelly blev ett offer för tidssjukan, tvingades avgå från det mesta och valde att bli medlem i The Long Now Foundation.

I dag sysslar Long Now Foundation främst med Millennieklockan. Grovt räknat föddes människan för

10 000 år sedan och tanken är följaktligen att skapa en klocka som tickar i 10 000 år. En klocka genom vilken framtiden upplevs som en tunn förklädnad av nuet. Eller som musikern och videokonstnären Brian Eno uttrycker saken: "Nu är aldrig bara ett kort intermezzo. Ju längre du lyckas vara i nuet, desto mer då och sedan inkluderar detta nu." I stället för "Det Korta Nu" strävar sällskapet åt "Det Stora Här" som ska kunna gestaltas, mätas och vägas med hjälp av klockan.

Som första etapp har man utsett en plats för klockan i Ely, östra Nevada, beläget i USA:s senaste nationalpark Great Basin National Park. 10 000 fot in i Snake Mountains kalkstensgrottor ska uret placeras. Och runt det två mil långa Snake Range har forskare hittat träd som är närmare 5 000 år gamla.

"Ja, det är i sanning ett tidlöst landskap", säger Stewen Brand, ordförande för sällskapet. Han tillägger: "Idén med klockan är att uppmuntra långsiktigt tänkande." Till klockan finns också ett 10 000-årsbibliotek kopplat med undertiteln "Long Term Responsibility".

Designer är Danny Hills, samme man som har konstruerat världens snabbaste dator! Och Hills är inte ensam avhoppare från bråttomsamhället, i sällskapet ingår även datorinnovatören Bill Joy som genom sin domedagsessä Why the Future Doesn"t Need Us fick fler teknologer att byta sida. Tanken hos Joy och Hills fanns även hos Albert Einstein, nämligen att vissa tekniska framsteg bör avslutas och sättas i karantän.

Drömmen är att bygga ett slags himmelsmekanik som klarar sig utan elektronik. Den åtta meter höga klockan med kugghjul av högsta titankvalité ska ticka ett tick om året, slå ett slag vart hundrade år, och göken ska titta ut vid varje nytt millennium. En modell finns just nu att beskåda på British Museum i London.

Och under åren har flera forskare och konstnärer anslutit sig. Peter Gabriel betraktar uret som en trädgård som räknar årstider. David Lynch har ritat en egen psyko-klocka. Skulptören Alexander Roses presenterar en vacker observatorie-kronometer. Chris Rudmans klocka påminner om ett tempel. Brian Eno har dessutom givit ut en cd med musik komponerad med hjälp av "psykologiskt modellerade klockljud" som ett förslag på hur uret eventuellt kan låta.

Man kan se klockan som ett monument över ett sällskap medelålders män som vill bli ihågkomna av olika skäl. Eller ett monument över bråttomsamhällets kollaps. Men den mest kreativa tolkningen av Millennieklockan är kanske ändå myten, underverket, livstecknet.

Som en modern variant av Dödahavsrullarna innesluts klockan i ett berg och lämnar efter sig en berättelse, som framtida generationer vill försöka tolka på samma sätt som vi försöker förstå Stonehenge eller pyramiderna.

Mikael Strömberg