Aftonbladet
Dagens namn: Signe, Signhild
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

...vi, vi, vi

    Amerikanen Michael Palmers (f. 1943) poesi står vidöppen för läsaren och världen. Politiskt engagerad, metaspråkligt sofistikerad, full av citat och "samplingar", sätter den röster, gester och syner i spel. Hans poetiska verksamhet inleddes redan i början av sextiotalet men det stora genombrottet kom först 1988 med samlingen Sun som förlaget Modernista nu ger ut i den unga poeten Niclas Nilssons genomreflekterade översättning under titeln Sol.

Att läsa Palmer påminner en del om att lyssna till experimentell amerikansk sextio- och sjuttiotalsjazz. Hans dikter spretar och härmar, spräcker och viker av, men de tappar aldrig fattningen utan är virtuost och självmedvetet formella. Man fattar kanske inte omedelbart vad de handlar om, men man fattar genast hur de "hänger ihop". Läs till exempel följande dikt:

 

Hemligheten förblir i boken

Den är ett palats

Den är ett dubbelt hus

 

Den är en bok du tappat bort

Den är en plats från vilken du betraktar

brännandet av ditt hus

 

Jag har svalt detta tomrum

denna stränders skymf

nätter som liksom boken tappats bort.

 

    Dikten har tydliga drag av rebus. Den tycks såväl vara som dölja hemligheten den talar om. Men vem är detta glupska "jag" som sväljer tomrum, skymfer och nätter? Och vem är "du" som i hemlighet ser ditt hus brinna? Palmers dikter lämnar gärna läsaren med den sortens frågor. De åtrår inte översättande tolkning, utan associativ läsning.

 

    Michael Palmer brukar ofta hänvisa till att hans dikter inte bara hyser vitt skilda "jag", utan att de är skrivna av många och olika författare. Lånade, tillfälliga och påhittade identiteter. Otaliga och ofta disparata röster ljuder i hans dikter. Att läsa dem kan därför först te sig förvirrande, tills man förstår att det inte är meningen utan mångfalden man ska lyssna efter.

Magnus William-Olsson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet