ÅSIKT

Kvinnorna är allt samtidigt

LENA SOHL om Shirin Neshats Rapture

Shirin Neshat: "Rapture".
Shirin Neshat: "Rapture".
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Shirin Neshat: "Rapture".
Shirin Neshat: "Rapture".

Två svartvita filmer

projiceras mitt emot varandra. Män i svarta byxor och vita skjortor rör sig i en gammal fästning vid havet. På andra sida - ett öde ökenlandskap. Kvinnor, klädda i långa svarta chador närmar sig, springande. Allt avstannar. Männen och kvinnorna betraktar varandra, under tystnad.

När Tensta konsthall nu, för första gången i Sverige, visar Shirin Neshats Rapture fullbordas presentationen av hennes trilogi, där Turbulent och Fervor ingår. Åskådarna sitter mitt emellan filmerna och tvingas välja. Mitt emot mig snarkar en vit medelålders manlig besökare till Sussan Deyhims musik.

Männen tycks vara

vilsna, upptagna med ritualer vars ordning de inte styr över, fångna bakom fästningens väggar. Kvinnorna drar till havet. Tillsammans skjuter de en träbåt ut i vattnet och sex kvinnor ger sig av. Neshat ger inget svar på var deras resa kommer att sluta: död eller frihet. Kvinnornas mod går igen i trilogin, men den här gången tar Neshat inte upp individuell särart utan det anonyma kollektivets styrka. Kvinnorna är aldrig offer i Neshats värld. En värld som är komplex, poetisk och där män och kvinnor separeras på grund av ideologi och kultur.

Miljöerna är hämtade från det islamiskt fundamentalistiska Iran men Neshat vidgar betydelsen och utmanar västs föreställningar om kvinnornas passiva underordning. I väst finns bara plats för två bilder: den i västerländsk mening frigjorda modiga kvinnan som vänt sig mot islam eller den beslöjade, förtryckta och erotiserade. Hos Neshat är kvinnorna allt samtidigt.

Konst

Lena Sohl