ÅSIKT

Drift med dansen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Anna Vnuk: "Solofestival med mig själv".
Foto: PETER ALENDAHL
Anna Vnuk: "Solofestival med mig själv".

Dansare håller tyst, teatern talar. Så enkel brukade skillnaden vara. Men när Anna Vnuk turnerar i landet (i kväll och i morgon på Pusterviksteatern i Göteborg) visar hon goda takter som ståuppare. Hon berättar om klassresan från uppväxten i "Luleås Bronx" till professionella roller som dansmus, varg eller hora - i Säffle dessutom.

I Solofestival med mig själv lever dansarna - Andrea Svensson, Emelie Jonsson och den späda Anna Vnuk - ut flickdrömmar i pastellfärgade piratbyxor och dagissockor med vitplastade sulor medan själva dansen inte blir mycket mer än en ironisk randanmärkning. Det ljuvt respektive tufft kvinnliga ombesörjs av sångerskorna

Paola och Twiggy Pop. Publiken jublar när den hårdstajlade killtrion med Moneybrother i spetsen sjunger: "Don"t call the Police" - Göteborgskravallerna visar vad resultatet kan bli då! Det blir ovationer också när de tre killarna ger sig till att dansa, medvetet klumpigt och amatörmässigt, och när de tre kvinnliga dansarna skojar i taffliga kopior av enkla varieténummer.

Det är roligt, men inte hysteriskt roligt. Driften med den professionella dansen och med dansvärldens exklusiva slutenhet blir en kvalitet i sig här. Publiken och ensemblen möts i en begeistring för allt som pekar bort från det hårt tuktade hantverket och mot ett slags dansens nycirkus, där allt är tillåtet och allt får blandas.

Dans

Tove Ellefsen Lysander