ÅSIKT

Med konceptet i bankfacket

KULTUR

Förspillda kvinnoliv, det har varit Marika Cobbolt Hjörnes tema alltsedan debuten 1993 med den kloka (och säljande) Guppy till kvällsmat. Kvinnlig kraft och begåvning som förötts av konventionalitet och den ängsliga viljan att vara till lags. Eller för att man satt omsorgen om andra före det ”egna”. Hennes inte helt harmoniska kvinnor brukar vara starkt fästade vid gamla hus i engelska småorter, ha en dragning till klängrosor, antikaffärer och nyinredda coffeeshops, där de gärna byter sylvassa repliker med sina väninnor.

Fotografen Grace Shields, hjältinnan i Cobbolt Hjörnes senaste roman Fjärilsjakten, får inte heller ihop karriär med barn och kärlek men det är för att den rätte gifter sig med en vulgär amerikansk blondin och för att hon får missfall efter missfall med den modersbundne George. Grace har liksom inget annat val än att bli yrkeskvinna. Både hennes sorger, ensamhet och små stunder av lycka är sympatiskt beskrivna, liksom hennes bekantskap med den åldrade Louisa som en gång fick ge upp sitt (geniala) måleri för mannens skull, den berömde konstnären Blackstaff, trots att hon hade både barnsköterska och en hord av tjänstefolk.

Men både miljöerna och personerna har något av mondänt glättat veckomagasin över sig, såna som Grace gör reklambilder till. Jag antar att det finns ett framgångsrikt koncept till ”damromaner” i ett bankfack någonstans som författarinnan hellre följer än ger sig in på nya osäkra vägar.

Roman

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Pia Bergström