ÅSIKT

Så blir doktorn godare

Dagens Gormander

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Carl-Magnus Stolt är läkare och har just utkommit med en bok som heter Medicinen och det mänskliga. Han vill att doktorn ska bli mera mänsklig. Vi doktorer måste lära oss att förstå våra patienter och hans bok har redan hyllats i pressen med rubriker som "Inlevelsens återkomst i vården". Hans ambition är att försöka få doktorn att bli en god männi-ska. Ingenting kan vara mer behjärtansvärt.

Patienten är inte bara en biologisk maskin. Patienten är människa också, brukar jag säga inför förstummade kolleger.

Det viktiga är att beakta patientens egen utsaga. Om patienten säger sig ha ont i vänster knä så är det förstås olyckligt om man opererar höger knä. Därför bör varje doktor ha med sig en kraftig spritpenna. Rita ett kors på väns-ter knä för att undvika misstag.

Vidare kan det vara bra att räkna de föremål som finns i själva operationsrummet. Exemplen är tyvärr alltför många på att doktorn glömmer saker i patientens innanmäte. Jag minns hur jag en gång råkade glömma min personsökare i buken på en patient. Efter en tid ringde patienten och påstod att det surrade i magen och det blev en del otrevliga skrivelser från ansvarsnämnden.

Låt patienten få ta sin tid, skriver Carl-Magnus Stolt, och hyllar långsamheten i varje möte mellan doktor och patient. På den här punkten krävs tålamod och övertalning eftersom patienter som legat sjutton timmar i en korridor och väntat på doktorn har svårt att fullt ut förstå behovet av långsamhet i mötet med vården.

När man som doktor möter en patient är det synnerligen viktigt att ge intryck av att man lyssnar. Denna maning ställer doktorn inför uppgiften att tillägna sig de mest förfinade redskap i lyssnandets teknik. Många patienter nära nog svämmar över och vill berätta om sitt liv, sin ålderstigna katt och sina pelargoner och tyvärr sitter en del kolleger och tänker på annat. Det finns faktiskt doktorer som blir upprörda över patienternas självupptagenhet. Men jag då! ropar de till patienten. Tror du att jag blev doktor för att sitta på en vårdcentral och skriva ut piller mot snuva och fibromyalgi? Min bil har gått sönder, min fru har rymt med sin personliga instruktör i aerobics och poolen växer igen. Den är full av gröna, illaluktande alger.

Ett sånt beteende är ovärdigt doktorns höga kall. I lyssnandets teknik har vi doktorer en del att lära av teaterrecensenter, där det första och enda kravet för yrket är att kunna sova upprätt och se ut som om man verkligen är intresserad av den sjuttonde mediokra uppsättningen av Som ni behagar.

Gör inget annat, skriver Carl-Magnus Stolt. Bara lyssna! Bra sagt. En del kolleger håller på med tomt- och husaffärer och andra följer utvecklingen på fondbörsen medan patientens ödsliga stämma fyller rummet. I detta avseende anses psykoanalytikerna vara de mest förslagna. Doktorn sitter vanligen bakom patienten utom synhåll och kan när som helst medan patienten är fullt upptagen med att klaga över sin ondskefulla moder smyga bort i strumplästen och ägna sig åt allehanda skumraskaffärer.

Lämna inte rummet när patienten talar, förmanar den kloke Carl-Magnus Stolt. På en punkt undrar jag dock över hans bok. Han skriver att ledande tyska läkare var nazister och som bekant hyste många svenska läkare samma uppfattning. Ska det verkligen vara nödvändigt att komma dragande med det där? På min vårdcentral var det ingen som köpte tårta och firade Hitlers födelsedag nyligen, ingen ceremoni, ingen tyst minut, ingenting.

Det är stort, vi är på rätt väg och det är såna framsteg man lär sig uppskatta under en lång praktik. Doktorn kanske inte kan bli en god människa men han kan bli godare.

Doktor Gormander