ÅSIKT

De vill ha motstånd, Wanja!

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

”När Aftonbladet äntligen tar sig ur krisen och blomstrar publicistiskt och ekonomiskt säljs den. När Arbetet går in i sin svartaste kris läggs den ner”.

Det är Expressens ledarsidesredaktör P M Nilsson som sammanfattar arbetarrörelsens presspolitik i Medierna som megafoner (Publicistklubbens årsbok 2003, red Dan Josefsson).

Rörelsens ”mediestrateger” har för vana att strunta i vad deras egna, förtvivlade och engagerade redaktörer säger (i årsboken görs det, förtjänstfullt, av Bo Bernardsson och Petter Larsson, båda från nedlagda Arbetet, Lotta Gröning, Norrländska Socialdemokraten, och Tomas Lappalainen, LO-tidningen).

Men förhoppningsvis läser de Nilssons klockrena, nästan cyniska analys med rubriken ”Den sköna makten över tanken”.

Bonniers ger inte ut tidningar bara för att tjäna pengar – man vill ha ut ett liberalt budskap. Ledarsidorna får stora resurser. ”Det lönar sig ideologiskt”, skriver Nilsson.

Han är ett av Bonniers redskap, han yvs över sin makt och upplever att han – tillsammans med de andra ledarskribenterna i den dominerande, borgerliga pressen – sätter dagordningen i Sverige i kampen för kapitalism, sänkta skatter, ”flexibel” arbetsmarknad... ”Vi är för den nuvarande världsordningen, vi hejar på internationaliseringen av marknaderna, vi gillar USA:s dominans”.

Men P M Nilsson vill ha motstånd!

”Jag är svältfödd på dagliga, genomtänkta och begåvade vänsterargument. Aftonbladet och Dala-Demokraten i all ära, men de räcker inte de heller, precis som det inte räcker med att nyhetsvinklingar i borgerlig press eller i public service då och då försöker täcka in vänsterfrågor”.

Nilsson anser att arbetarrörelsen grovt underskattat vikten av daglig opinionsbildning och hoppas att Wanja Lundby-Wedin och hennes LO ska satsa en slant av de 100 miljarderna i den egna kassakistan och göra något åt saken.

Visst, det hoppas jag med.

Och när kravet framförs av en borgerlig skribent ska det väl ändå ta skruv?

Håkan Jaensson