ÅSIKT

USA under ytan

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

En pojke trummar som besatt. Hästhovar slår i marken under ett dressyrpass. En musikloop och fragmentariska ljud från vad som verkar vara en språklektion. Jag har svårt att koncentrera mig på Janet Biggs starka och suggestiva installation Ritalin - och det är just det som är meningen. Titeln är lånad från ett läkemedel som ges till människor med damp/adhd-diagnos. Är trumpojken överaktiv? Eller bara riktigt engagerad? Biggs ställer frågor om vad som är "normalt"- och om hur vi försöker kontrollera det vi ser som avvikande.

I Ativan visar två stora videoprojektioner en häst som springer på ett löpband. Hästen brukar förknippas med frihet, men här övervakas den av en kvinna. Och hur fort den än springer kommer den inte framåt. En tredje film visar vattengymnastiserande huvudlösa kroppar. Med vikter runt midjan rör de sig stelt som skyltdockor och ljudet från hästhovarna förstärker det konstruerade och hjälplösa.

Homegrown är en tydligt politisk utställning, som ifrågasätter amerikansk patriotism och USA:s världsinflytande. Enkel och självklar är Stephan Paschers karaokeversion av Jimi Hendrix brutala Woodstock-klassiker The Star-Spangled Banner, som avslutas med "the land of the free, the home of the brave?". Ordet "brave?" stannar ensamt kvar.

I Maria Fribergs AM DC sitter två kostymklädda män på ett franskt kafé nära Capitolium i Washington, smygfilmade när de med benen i kors läser Wall Street Journal och New York Times. Skorna är blankputsade, guldslipsen på plats. I bakgrunden hörs Edith Piaf och utanför vajar den amerikanska flaggan. Männen blir komiska i sina försök att inkarnera västerländsk framgång. I Fribergs dagsaktuella No time to fall använder hon klipp från CNN live med Bushs första tal som president. Han slickar sig om munnen, småler och höjer på ögonbrynen. Men han talar aldrig - publikens applåder är det enda som hörs. Kvar är bara uppvisningen.

Konst

Lena Sohl