ÅSIKT

En gång var den liten som en räv

MAJA LUNDGREN om en rik hästutställning

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Gryningshästen kallas ursprunget till både häst, zebra och åsna. Den levde i regnskogen och var liten som en räv. Den hade faktiskt tår. Det var inte förrän på stäppen och savannen som den utvecklade hovar. Men det var först långt senare som den upptäckte människan....

Detta får man lära sig på Nordiska museets utställning om hästen. Det är en vackert iscensatt och ljussatt utställning. Den handlar om mötet mellan häst och människa och är på kusens sida utan att vara överdrivet misantropisk. När hästen upptäckte människan gjorde den en både god och ond upptäckt.

I mitten av utställningen ligger en Piazza dei Cavalli, en hästskoformad bänk som man kan sitta på och titta sig runt. Hästskon anses ju för övrigt vara en bringare av tur. Piazza dei Cavalli betyder Hästarnas torg på italienska. Det italienska temat passar bra eftersom Italiens gröna land är ungefär lika laddat av romantik, ruiner och kaos för en nordbo som friheten för hästen. En av filmhistoriens otäckaste scener, hästhuvudet i Gudfadern, är dock inte med på utställningen.

Hästen är självständigare än hunden och lättare att dressera än katten.

Den helt mytologiska enhörningen är med. Och en tavla av Arcimboldo föreställande den trojanska hästen: man får gå ganska nära för att upptäcka att målningen är uppbyggd av grekiska soldater som slingrar sig inuti konturerna av en häst.

Ett inslag som avviker från den fantasifullt informativa helheten genom att utgöra en tydlig pekpinne är montern med polishästen Utter, en lagens väktare som har tjänstgjort vid 175 demonstrationer och 450 högvakter. Kusen har ett behärskat vilt och cyniskt uttryck över ögonen och mulen. Vid invigningen på gårdsplanen utanför museet demonstrerade en polis hur Utter liksom andra polishästar intensivtränades före toppmötet i Göteborg: man kastade kuddar och plastpåsar med tomma burkar på hästarna. Orsak och verkan övergår ibland förståndet.

Den tavla som satt i Freuds mottagningsrum, Marritten, är projicerad på en tyllduk i den avdelning som är ägnad Drömmar, fantasier och erotik. Där återfinns också en divan med Fröken Julies klänning, och en videoinstallation av konstnären Pernilla Zetterman som gestaltar det inte särskilt oskyldiga förhållandet mellan kvinnan och hästen.

En äkta guldkaross med purpurblommig sammetsbrokad inuti kan också beskådas, den synes som direkt framrullad ur en sagobok men tillhörde i verkligheten adelsfamiljen Bielke på sjuttonhundratalet.

Ett lite mer jordnära inslag: "Det gick an att det inte var hästen, sa bonden när hustrun dog". Döderhultarns fina hästskulpturer finns där också.

Det är en utställning som får med väldigt mycket och inte känns museal. Med andra ord väl värd ett besök.

Utställning

Maja Lundgren