Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

... men Göran är nöjd

IRA MALLIK om en skräck- tillställning kallad Folk- rörelsernas mediedagar

Foto: PETER KJELLERÅS

    Folkrörelserna ordnade mediedagar på ABF i Stockholm i helgen. Intressant i dessa dagar då frågor om ägarkoncentration, de borgerliga tidningarnas nästan totala dominans och olika public service-problem ofta diskuteras. Hur hanterar folkrörelserna åsiktsmonopolet? Hur påverkas opinionsbildning och debatten av de här villkoren? Vilka alternativ och visioner finns det? Vilken mediepolitik är önskvärd?

Ja, det skulle man kunnat tro att dagarna kunnat handla om. Det gjorde de inte.

På Folkrörelsernas mediedagar var det gott om politiker och socialdemokratiska högdjur som inbjudits att tala. Folkrörelser verkade det dock lite glesare med. Publicister och Sveriges många kunniga mediekritiker hade kokats ned till ... Stig-Björn Ljunggren.

 

    Först ut var statsminister Göran Persson vars framträdande bar titeln Medierna och folkrörelserna. Större delen av talet handlade om "Göran Persson och medierna", alltså vilka tidningar Göran gillar, att han tycker om att använda text-tv på helgerna och hans förhållande till olika journalister ("vissa har blivit mina vänner". En verklig bomb i sammanhanget.)

Så småningom snuddade i alla fall Göran Persson vid mediepolitik. Kontentan löd: Allt är bra som det är. Det finns bra tidningar som DN, GP och Sydsvenskan. Vill vi ta del av andra än de etablerade sanningarna eller de dominerande liberala ledarsidorna kan vi ju söka information på internet. Och den som inte har pengar till dyra mediesatsningar kan lägga upp vad de vill på internet.

Alltså föreligger inget problem. Det offentliga samtalet mår utmärkt, liksom Göran Persson.

I samma stil fortsatte sedan dagen. Maud Olofsson berättade om vilka medier hon använder. Lars Stjern- kvist, socialdemokratisk partsekreterare, berättade om sina journalistiska erfarenheter, poängterade vikten av "kärleksfull granskning" från andra socialdemokrater, men bjöd inte på några visioner förutom en tankesmedja. Marita Ulvskog var visserligen bekymrad över ett och annat, men ägnade mest tid åt att berätta om den nya digitala teknikens nödvändighet och det demokratiska i att sprida den till alla.

Och " gäsp " ursäkta " folkrörelserna bleknade bort inför socialdemokratiska partiets lednings förträfflighet.

 

Att bevittna denna totala brist på visioner och den skriande frånvaron av ett fördjupande samtal om mediesituationen i Sverige är beklämmande och borde verkligen vara en väckarklocka. På något sätt lyckades Folkrörelsernas mediedagar dra ett streck över hela den debatt som förts kring mediefrågor i Sverige de senaste åren.

Var folkrörelserna överhuvudtaget passade in i upplägget är omöjligt att förstå. Och kanske var det inte bara en freudiansk felsägning, när jag för vännerna berättade att jag varit på "Socialdemokraternas mediedagar". Efter två dagar trodde jag att det var så de hette.

    Att enbart harva runt i debatten om man borde ha räddat s-tidningarna eller inte är givetvis inte speciellt fruktbart i längden. Men uppgivenheten som ersatt den diskussionen verkar inte heller speciellt meningsfull. Kanske var det bristen på konkreta förslag som gav upphov till det snömos som mediedagarna blev. Ett annat litet "aber" föddes så småningom.

Göran Persson har redan en utmärkt arena att föra ut sin politik på. Den officiella socialdemokratiska linjen har inget problem med att göra sig hörd i de stora liberala tidningarna. S-ledningen behöver i dagsläget inte en oberoende och kritisk s-press. Det är till och med frågan om en stark ideologiproduktion från vänster ens är önskvärd. Tillståndet på mediemarknaden är alltså, precis som Göran Persson också påpekade, mycket bra.

Det är för andra grupper i samhället, som folkrörelserna i den ursprungliga eller vida bemärkelsen, som dominansen av borgerliga ledarsidor är ett problem. Det är de idéer som kritiserar det rådande tillståndet, ekonomiska politiken och världsordningen, som har svårigheter att hitta en likvärdigt betydelsefull plats i det offentliga samtalet. Göran Persson har inte problem med att komma dit. Inte heller liberaler.

 

    Men medan vikten av kritiskt granskande medier framhölls med all önskvärd tydlighet på mediedagarna, var bristen på kritiska och kunniga röster på plats snarast att likna vid en käftsmäll. Från podierna gled sjok av odör som påminde om precis den "partipress" som man var upptagen att ta avstånd ifrån.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet