ÅSIKT

Ingen anledning till fruktan

JAN ARNALD läser sju debutanter

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det är alltid lite naivt hoppingivande att läsa årets debutantologier. Trots att antalet kommunikations- och underhållningsmedier växer lavinartat lyckas litteraturen behålla sin lockelse. Återväxten verkar hyggligt tryggad. Med lugnat sinne lägger fyrtioåringen ifrån sig den lilla volymen och återvänder till dataspelet.

Att det skrivs mycket litteratur i Sverige vet varje tidskriftsredaktör. Framför allt dikter, men också noveller. Vill man göra sig en sann bild av det litterära tillståndet i landet bör man i minst lika hög grad kika på det som refuseras som på det som publiceras. Det publicerade säger ofta mer om tidskriften eller förlaget än om det samtida skrivandets karaktär. Det är ett projekt som alltid har känts motvilligt lockande: att studera alla manus som skickas in till förlag och tidskrifter under ett år. Först då kan man göra sig en autentisk bild av vad litteraturen verkligen betyder, just här och just nu.

En debutantologi är något annat. Det är en jurys urval, baserat på kvalitetskriterier, inte representativitet. Och eftersom kvalitet lätt blir identiskt med smak är det klart att en jury bestående av så särpräglade författarnamn som Magnus William-Olsson, Anders Paulrud och Cilla Naumann gör ett särpräg-lat urval.

Med nämnda reservationer törs man kanske ändå tala om någon form av representativitet. Wahlström & Widstrands Debut 2003 uppvisar en viss kontinuitet i relation till de senaste årens litterära trender. De höga litterära anspråken lyser med sin frånvaro, talspråket är viktigare än skriftspråket, den grå vardagen står i centrum, såväl den manligt street-smarta som den kvinnligt terapeutiska dikten håller i sig, en viss, mild stilistisk lek tryfferar vardagsrealismen. Och kvinnorna dominerar fortfarande.

Liksom landsbygden. Debut 2003:s författare har sina rötter i Bollnäs, Umeå, Växjö, Värmland. Här kan man möjligen iaktta en liten strömkant-ring: där de inflyttade landsortsförfattarna tidigare skrev storstadsnoveller utspelar dessa sig numera snarare på landsbygden. Men det är antagligen för stora växlar att dra på det här lilla urvalet.

Författarna är sju, de skriver i första hand noveller, i någon mån dikter och - i fallet Johanna Ayres - någon sorts kvasianalytiska fragment. De inleder volymen - som rör sig alfabetiskt från A som i Ayres till Ö som i Öström - och tillhör det mest spännande. Ayres genomför ett slags djupborrningar i vardagen, där det triviala till synes ordnas och struktureras. Det som råder är en konstant livsförvåning, som bäst sammanfattas i frasen "Vaknar i det redan formulerade". Det är en skickligt tät diktform som är värd att utveckla.

Lustigt nog är de enda poeterna i samlingen de enda två männen, varav bara en skriver dikter. Den svenske mästaren i Poetry Slam, Niklas Åkesson, bidrar i stället med en rätt förortscool och tonsäker novell betitlad "Komediantens längtan". (Att Åkesson dessutom har ingått i en tidigare debutantvolym, förra årets Tittut!, gör debutantbegreppet rätt uppluckrat.) Linus Gårdfeldts poesi i "Rävlampa - en introduktion" är en tämligen klassisk flödesdikt, med massor av formuleringsiver och tvära kast - och konstant högtryck. Det är riktigt bra.

Återstår så novellerna, det senaste decenniets unga favoritgenre. Det är en probersten, både för författaren och för läsaren. Det har sagts mycket - alltför mycket - om novellgenrens likriktning och beroende av en viss amerikansk författarskola som framför allt har fått fotfäste på skrivarskolor. Novellerna i Debut 2003 är emellertid tillräckligt olika för att vi ska strunta i den diskussionen. Klara Bengtsson skriver en sorts snyggt skruvade landsbygdsnoveller, Elin Boardys svarta kortnoveller är faktiskt oerhört amerikanska, Karin Tjäder skriver återhållsamt luttrat om exilryssar på Mariatorget, och Mia Öström avlyssnar vardagens banala umgängeston med påtagligt gehör.

Som vanligt finns det ingen som helst anledning att frukta för litteraturens framtid. Eventuella hotbilder kommer alltid från andra håll än från författarna.

Antologi

Jan Arnald