ÅSIKT

En mild upprorsmakare

KULTUR

När Pjotr Kropotkin begravdes i Moskva (1921) följdes hans kista av ett milslångt sorgetåg av svarta anarkistfanor och trotsiga banderoller.

Stopp en stund blev det vid Lubjankafängelset där fångar vinkade i fönstren och smällde bleckmuggar i väggarna.

Så drog tåget vidare med ord – DÄR MAKT ÄR FINNS INGEN FRIHET – som aldrig mer skulle få yppas i Sovjet.

Men så var också Kropotkin nåt för sig. ”Den mildaste av upprorsmakare” (Georg Brandes). ”En snäll stofil” (Lenin). ”Konstruktör av en fulländad ordning” (Bertrand Russell).

Positiva motsatser. Givande inkonsekvenser.

Så har Erik Lundberg valt att koppla grepp på den aktade revolutionären i Kropotkin och kampen mot kriget. En tankebok om inte bara anarkister utan också bondekooperativisten Leo Tolstoj (epiker), franska Simone Weil (mystiker), Ivan Oljelund (tidningsredaktör), Elisee Reclus (geograf), Paul Gavarni (tecknare) och många till.

De möts kring frågor som Varför hejdade arbetarrörelsen inte kriget 1914? Hur blev Auschwitz möjligt? Hur står fredlig anarkism (Tolstoj) mot militant (Kropotkin)?

Över så stora spörsmål når inte alltid kopplingarna. Som när den gåtfulle äventyraren Berwick Traven ska avslöjas. Eller en auktoritär Simone (”Tyngden och nåden”) Weil ska förenas med den frihetliga socialism man ibland hör anarkismen definierad som.

Men än oftare finns oväntade upptäckter och insikter att hämta ur Lundbergs energiska prosa. Den har ett spännande sätt att ställa fakta mot fakta så plötsliga belysningar kan uppstå mellan dem.

Inte illa i detta tidevarv av vad Kropotkin nånstans kallat ”förvirrande oklarhet”.

Essä

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Mario Grut