ÅSIKT

När Puck heter Bakash

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Är det inte en Nobelprisvinnare, Lepage eller Wilson, är det helt säkert att gästregissörer på svenska scener kommer från Europa. Det må gälla de stora och eviga klassikerna, universaliteten tycks ändå ha sina gränser. Desto roligare att Eva Bergman nu kommer till Sverige med en egyptisk uppsättning av Shakespeares En midsommarnattsdröm. Mötet mellan ensemblen från Alexandria och Bergmans regi har också resulterat i en föreställning som, trots att jag som icke-arabisktalande inte förstår ett ord, talar med berättarteaterns grepp och allmänna bredd och suggererar med musik från trummor, saxofon och oud.

Till denna musik spinns trådarna mellan samtida och sagoaktigt. Leilas (Hermias) lott, att blint lyda pappa El Basha (Theseus), slår här mot en annan kulturell botten. Oberons och Titanias förtrollade rike verkar även vara avsevärt mer degenererat västerländskt och hallucinatoriskt än vegetativt naturligt. Begärligt suger Hassan Kreidlis läderklädde Puck i sig såpbubblor, droppar gift och lockar fler att följa med i natten. Alla vill nog vara med och leka men kärlekskarusellen vill ändå inte riktigt ta fart. Aya Soliman drar kyskt upp blixtlåset på sin sovsäck i skogen och skickar handpuss åt sin älskade.

Till skillnad från det vanliga, ett spel som ger sig hän åt det gränslösas lust och fysiska extravaganser, möter vi här aktörerna som i stället stannar upp inför lekens insatser.

Begäret är något som underförstås, i stället för att visas fram. Gnistrande haremsklädda Bernadette Houdeib cirklar som Titania i magdans men försvinner ut i kulisserna med sin åsna när det börjar hetta till. Där fick vi som bara tror att det finns vi, och vår tids Shakespeare.

Om kärleken hör till det återhållna, gör de trofasta hantverkarna desto mer av repetitionerna av sitt lilla nummer. Med Khaled Elsawys El Qaar (Botten) i spetsen utvecklas en hjärtligt oefterhärmlig och subtil komik kring könsroller, kroppsspråk och konventioner. Saknar man det stingande begäret hos Shakespeare kan man få lusten åter här.

En midsommarnattsdröm hade premiär i mars på det jesuitiska kulturcentret i Alexandria, spelar denna vecka i Göteborg och gästar Dramaten 28-30 maj.

Teater

Barbro Westling