Striden står mellan mäktiga och maktlösa

    G8-möte post Irak. De diplomatiska såren ska baddas med tal om gemensamma intressen, mest tillväxt. Kan Chirac skåla med Bush? Kan ultraimperialismen återskapas? Sådant bryr nu kommentatorshuvudena.

Samtidigt iscensätter globaliseringsrörelsen under parollen "De är åtta, vi är miljoner" den strid mellan mäktiga och maktlösa som krymper stormaktsbråket till dispyt.

De möts med den vanliga mixen av repression och dialog. Medan Chirac konfererar med de rumsrena organisationerna befästs Evian med stridsflygplan, polisuppbåd och gränskontroller - fyra italienska medieaktivister från TV Global har redan avvisats. Säkerheten slår öppenheten ännu en gång.

    Också rörelsen står i efterkrigsläge. Mötet kan bli en styrkemätare (hundratusen, femhundratusen?) och kanske ett vägval. Genom att förvandla sig till fredsrörelse fick man ut massorna på gatan. Lockande då att bygga vidare på USA-kritiken i väntan på nästa krig och kanske sluta upp bakom EU-projektet som motvikt till den amerikanska nävrätten. Till priset att bli en geopolitisk spelbricka.

Alternativet? Att kanalisera motståndet till den våldspolitik som med jordbruksstöd, vattenprivatiseringar och medicinpatent tar livet av fler människor varje år än världens samlade terrorgrupper.

    Det tycks bli vägen rörelsen går, delvis i förhoppningen att kunna knyta an till de franska pensionsprotesterna. Utanför den milsbreda förbudszonen formar nu tältläger, skuldtribunaler och demonstrationer ett väldigt "J"accuse" riktat mot hela G8, inte bara Bushregimen. De mest radikala ifrågasätter oartigt nog "den globala politbyråns" rätt att överhuvudtaget utöva makt. De är åtta, vi är miljoner. Där går fronten i Evian. Inte mellan världens furstar.