ÅSIKT

Fira minnet av Sverige

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Tyvärr är det ingen som riktigt vet varför vi firar denna dag, nationaldagen. Därför har en kommission tillsatts inom regeringskansliet med uppgift att ge en mening åt firandet. När nationen avskaffas är det ju av synnerlig vikt att den får en egen minneshögtid. Aldrig ter sig gammal kärlek så het som när den har slocknat.

Inom kommissionen har framförts teorin att nationaldagen, som nyligen föreslogs i radion, firas som hyllning till Björn Rosengrens livsverk, alltsen hans födelse i Betlehem och fram till anställningen i Stenbeckskoncernen.

Men det är fel. Björn Rosengren är inte formellt anställd i koncernen.

Enligt säkra källor kommer man nu att föreslå att firandet tillägnas ledaren, mannen som så att säga ska föra Sverige ut ur Sverige.

Särskilt vill man rikta sig till barnen.

Han heter Göran och föddes 20 januari i Vingåker. Han kröntes visserligen inte 6 juni, men det var denna dag som han fattade beslutet att leda riket. Han var då sju år gammal och uttalade inför häpna klasskamrater och lärare de sedermera bevingade orden Vård, skola och omsorg.

Mycket av hans historia är allmängods. Han flydde till Lübeck och harmades där över vanstyret i Sverige. Väl kommen till Dalarna gömde han sig i ett hölass varvid man stack spjut i lasset. Där blev han bekant med Heliga Birgitta, tidig förespråkare för queer-feminism, maxtaxa på dagis och trängselavgifter.

Som barn var Göran lycklig hela tiden, enligt hävdatecknaren Peder Swart. Han samlade flaskor för att få råd med skolböcker, var sparsam och blev klassens ordningsman. Han var en omtyckt kamrat och blev ofta bjuden på godis.

Rykten om att han skulle ha stulit snask från de svagaste kamraterna (en karaktärsbrist som ska ha följt honom upp i vuxen ålder) är inte sanna och härrör från kretsar som stod den tidigare partiordföranden nära och som tillskriver Göran de mest orimliga grymheter. Inte heller lät han avrätta försvararna av Kalmar fästning, som har påståtts, utan var bara en försiktig tillskyndare av att bomba en del araber under reformerade korståg.

Göran var tvärtom alltid älskad och skolan i Vingåker har beslutat att spara den stol där han satt som ordförande i elevrådet. Hans mest minnesvärda insatser var att avskaffa snaskförbudet i skolan samt att kräva ett slopande av betygen i gymnastik där han bara hade en tvåa.

Som alla ungdomar ville Göran bli kändis. Nittio procent kan tänka sig programledare i tv men han ville göra något för människorna och blev politiker. I Sverige kan man inte bli politiker om man har haft ett riktigt jobb, för då anses risk för ovidkommande hänsyn föreligga, och här hade Göran ett försteg. Han hade visserligen samlat flaskor och burit ut tidningar men det räckte inte för att diskvalificera honom.

Göran är stor och glad. Han började sin bana med att hålla matlagningskurser på ABF och hemma gör han själv korv och sylta (Aftonbladet 16 mars -96). Och enligt Kvällsposten (31 mars -02) lever han på ost, pastejer, remouladsås, sill och ibland kräftstjärtar och dricker aldrig något starkare än gin och tonic eller snaps.

Till detta kommer hans kärlek till medmänniskorna. När han såg hur fattiga människor tappade sina tänder tänkte han bli tandläkare. Fast sen blev han statsminister och bestämmer nu vem av oss som ska få behålla sina tänder.

Han lovar fortsatt kamp mot tandtrollen och lägre hyror för alla som bor i Katrineholm om nationen avskaffas. Det är stort. Det är blytungt. Det är nationaldag med Göran som vinnande symbol.

Doktor Gormander