ÅSIKT

De förrädiska tystnaderna

CLAES WAHLIN ser engelska baklänges- minnen av Harold Pinter

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Riktigt bra skådespelare kan ibland tänka så att det hörs. När repliken väl faller, faller också den anade tankeverksamheten ögonblicken innan på plats. Denna till synes tysta verksamhet är ibland extra viktig, som när man spelar Harold Pinter, vars dramatik konstrueras just mellan vad som sägs och vad som tänks.

Strindbergs Intima teater har fått den goda idén att upplåta scenen för sommarteater på engelska, en idé som inte är sämre av att valet fallit på Pinters Betrayal från 1978. Denna ekonomiskt skrivna otrohetshistoria följer Jerry, gift med Judith, och Emma, gift med Robert, som i sju år hade en affär. Pinter börjar i, ja, efter slutet och rullar sedan upp triangeldramat (Judith är aldrig med på scenen) baklänges, tillbaka till den dag då de en gång möttes.

Välskrivet som nästan bara Pinter kan står orden och pauserna i Betrayal i ett betydligt mer komplicerat förhållande till varandra än vad de korta och enkla replikerna ger sken av. Här växer undermeningar, ironier och subjektiva perspektiv tätt. Eftersom publiken strax vet mer än rollfigurerna är den dramatiska ironin så markerad att frågan är om det inte är just den som egentligen driver stycket framåt.

Det är ju inte bara troheten som förråds i detta stycke. Förräderiet gäller i lika hög grad minnet och språkets förhållande till verkligheten. Pinters människor är ensamma, de må tala och kommunicera som få, men det finns alltid djupa rännor i vilka det som kanske är viktigast ohjälpligt verkar störta ned.

Den pinterska språkföringen förvaltas väl av en mycket bra ensemble. Här hörs de tysta tankarna, kanske allra högst hos Gerhard Hoberstorfers Jerry, som ofta får anledning att plågsamt behärska sig; hans känslighet inför motspelaren vänder nästan uppmärksamheten bort från denne. Janine Ulfanes Emma gör en vacker baklängesresa från en bitter, skild kvinna till en förvånad, lätt osäker nyförälskad yngre kvinna medan Reuben Sallmanders Robert låter gester och mimik behärskas just så som Pinters engelska herrar nog ska spelas: som konsten att aldrig tappa ansiktet.

Teater

Claes Wahlin