ÅSIKT

Mannen som kunde tala med kvinnor

Dagens Gormander

1 av 2
Detalj ur en etruskisk väggmålning från 500-talet f Kr. Ur ”Det ofullkomliga djuret”.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det är midsommarafton och från logen hörs Rönnerdahls fiol. Jag dansar med en vacker kvinna. Jag är blyg. Vad ska jag prata om?

Jag chansar på något romantiskt. Etnoarkeologi. Bra som öppning på en lång och het natt.

Allt går ut på fortplantning, säger jag. Det gäller alla levande organismer. I sex miljoner år har kvinnan försökt attrahera den man som hon tror blir bäst för avkomman.

Det kallas etnoarkeologi. Göran Burenhult har skrivit en bok om saken, Det ofullkomliga djuret. Han är professor.

Så intressant, säger kvinnan jag dansar med.

Allt var sex förr i tiden, säger jag. Det var mycket friskare på nåt sätt. Grottmänni-skornas första målningar var fallosar och vulvor. Och varför målade de i grottor?

Inte vet jag, säger hon.

Jo, grottan symboliserade det kvinnliga skötet. Bland etruskerna blev fallosen en symbol för pånyttfödelse. Med hällristningarna i Bohuslän är det samma sak. Det är penisar överallt.

Till skillnad från alla våra släktingar bland aporna är kvinnan i princip alltid sexuellt mottaglig, säger jag. Varje dag. Året runt. Det är nytt. Sex har blivit en jättehit. Bara sex miljoner år gammal.

Fiolen gnäller. Vad falskt han spelar, säger hon. Hette han Rönnerdahl?

Nä, Burenhult, säger jag.

En gång i tiden skakades vi ner ur träden. Enligt savannteorin började vi gå på två ben för att kunna se över det långa gräset. Men andra menar att vi hamnade i havet. Ta näsan till exempel.

Vad är det med näsan, säger hon.

Den är liksom nedåtriktad för att inte vatten ska strömma in när man simmar. Sen slipper man att det regnar in också.

Mannens penis blev mycket längre och grövre än vad som behövs för en framgångsrik befruktning av kvinnan. Hårlösheten skapade en stor yta av naken hud, en enda kraftfull erogen zon. Men det finns små ansamlingar av hår och de kallas doftfällor. Där sitter de flesta apokrina körtlarna. Kvinnan har sjuttiofem procent fler apokrina körtlar än mannen.

Vad är det du dansar, undrar hon. Hambo?

Nä, det är foxtrot, säger jag och får en känsla av att hon verkar förströdd på något vis och att jag måste väcka hennes intresse.

För många däggdjurshonor är själva parningen alls inte någon behaglig akt, fortsätter jag. En dvärgschimpans tar i genomsnitt mellan sju och tolv sekunder på sig. Faktum är att kvinnan är den enda däggdjurshona som kan få orgasm med en gång.

Sen kom kulturen och trasslade till det. Det blev en totalkrock mellan biologi och kultur.

Det finns primathonor som kan få orgasm. Men det krävs flera hannar. Ibland krävs det upp till femtio samlag för att en schimpanshona ska få orgasm. Varför? Jo, om honan längtar efter många samlag så ökar chansen till befruktning.

Så fint, säger hon.

Men ganska arbetsamt.

Jag tänkte på midsommarafton, säger hon, och i samma ögonblick är det sista dansen och fram kommer en person (fattar inte varifrån han kom) och bjuder upp henne och jag går till kiosken och köper en plastkopp med kaffe och en torr dammsugare.

Synd att vi blev avbrutna. Göran Burenhult har skrivit ett fantastiskt kapitel om den moderna människans kosthållning. Vi hade kunnat snacka om benskörhet. Säkert hade det intresserat henne mer.

Doktor Gormander