ÅSIKT

Hela hans liv var en kärleksaffär med detta ljus...

John Berger om sin vän Sven Blomberg

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I går kväll ringde Karin mig för att tala om att hennes far, Sven Blomberg, hade dött.

Sven hade - särskilt när man talade med honom i telefon - den mest lugnande samtalston av alla jag känner till. Detta lugn kom från en förståelse, han var en man som inte uteslöt något, utom opportunism och lögner. Bortom Karins röst, hör jag Sven lugna oss båda.

Natten innan drömde jag om honom, och han talade om för mig att titta i en konstbok efter en egyptisk häst. Detta var för att hjälpa mig skriva dessa få ord. Den enda bok jag fann i morse var om en väggmålning, Userhet i västra Thebe. Sedan förstod jag att allt var ett skämt. Det var inte en egyptisk häst utan en Citroen-häst som jag skulle titta efter. Eller mer precist, en Citroen 2 cv.

Han älskade att relatera detta till en bil, som var "fabricerad som en barnvagn med ett paraply". I en sådan bil, under årtionden, reste han runt i Europa (ibland bara 2 kilometer om dagen, andra dagar 600 kilometer) för att måla. Han hade en attityd till naturen som gick ut på att det endast var en målare som kunde återskapa naturen.

Att måla, för Sven, var att flytta sig närmare, vare sig det gällde Atlanten utefter Bretagnes kust, eller, under de senaste tio åren när han led av Parkinsons sjukdom, ett fat med frukt placerat i ett hörn av kökbordet. (Dessa sena, mycket små stilleben, målade med oljestickor, är underbara, och en dag - när museimänniskorna hoppar ut ur sina konsthistoriska garderober kommer de inse det visionära.)

Detta att Sven dog på den längsta dagen på året, då solen är i sitt zenit, verkar som ett val. Hela livet var en lång kärleksaffär med detta ljus, eller med det som var synbart på grund av ljuset. Och kanske, efter åttiotre somrar, föredrog han att inte vänta på att ljuset skulle slockna utan att följa med det.

John Berger , Översättning: Anders Paulrud