ÅSIKT

Omskapa, återskapa, skapa

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I vintras visades Magnus Bärtås video Who is Zdenko Buzek? i konstfilmsblocket Sex vågade livet. Då uppfattade jag filmen som en halvbra dokumentär med biografiskapandet som främsta ämne för de(kon)struktion. Nu, när Bärtås visar samma film inom utställningen Reshape!, IASPIS biennalutställning, blir den en stilig och rolig antibiografi. Utställningssammanhanget är välgörande och Reshape är en för årets biennal ovanligt sammanhållen utställning, men jag kan tycka att det är väl övertydligt att visa ett stycke stort objekt ( Peter Geschwinds och Gunilla Klingbergs Cheap High), en video (Bärtås), ett medskapande projekt (gruppen SERVOs Servo/"Urbantoys v.2") och ett genreöverskridande verk (ett urval av Ann-Sofie Backs modekollektion)?

Etiketteringen är på sätt och vis orättvis. Verken representerar inte bara olika inriktningar och frågeställningar utan förenas också av bristen på inåtvänd vänlighet, av sin humor, av ett gemensamt undanglidande. Geschwind & Klingbergs väldiga labyrint av ihopklistrade och uppblåsta kassar från kontinentens lågpriskedjor formulerar möjligen en konsumtionskritik men mer en sval bubbla av vardagstristess, återfunnen. Eller återskapad, förstås. Återskapad är också Zdenko Buzek, i filmform och linjär, berättad form. Liksom Ann-Sofie Backs modekollektioner som består av återvunna material, består berättelsen om Buzek av fragment, av utsagor som är specifika men kan förstås och kännas igen av många. Gruppen SERVO arbetar med design skapad av den som vill och ger sig in, ett generöst projekt som strävar att uppväcka den så föraktade modernistiske upphovsmannahjälten i form av ett kreativt kollektiv. Vi kan alla omskapa, återskapa, skapa. IASPIS utställning delar inte biennalens stumma överflöd av konst men den delar möjligen den betraktarens diktatur som sägs vara temat: en betraktare som får delta.

Konst

Ulrika Stahre