ÅSIKT

Jodå, lite feminist var hon nog ändå

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■ Kan något gott komma från Norden? Frågan ställdes av påven Bonifatius IX när Birgitta Birgersdotters kanonisering togs upp på den katolska kyrkoledningens dagordning för snart 700 år sedan.

Han lät sig så småningom övertygas av de bevis som blev framlagda, inte minst Birgittas uppenbarelser. Det är texter som i dag framstår som en central del av den litterära och religiösa kvarlåtenskapen från svensk medeltid.

Ebba Witt-Brattström har gjort ett personligt urval ur en betydande textmassa. Hennes princip är tematisk med fokus på Birgitta som författare till en moderskapets höga visa och som lovprisare av Maria som kristen förebild. Men också mer tidsbundna texter med ljungande strafftal till prelater och världslig överhet finns med.

■ ■ ”Heliga Birgitta som författare och feminist” är förordets rubrik. Självklart är det Birgittas pionjärinsats som orädd profet och kyrkoledare som motiverar det senare epitetet. Att göra ett medeltida helgon till feminist är i och för sig en anakronism av samma typ som 60-talets omtolkning av den kristna frälsargestalten till “kamrat Jesus”. Men med den reservationen finns det förvisso ett visst fog för att i Birgittas klosterregel, med dess kvinnliga ledarskap också över män, se en tidig föregångare för det som senare skulle komma att kallas genuspolitik.

Den översättning som Ebba Witt-Brattström utgått från är Tryggve Lundéns något omdiskuterade version från slutet av 1950-talet. Många av de texter hon valt finns också i Alf Härdelins nyöversättning i den volym som nyligen getts ut av Svenska akademien. Den som vill ha en mer tillförlitlig och modernare språkdräkt kan med fördel vända sig dit.

■ ■ Lars Bergquists studie av Birgitta i uppenbarelsernas spegel är en anspråkslös volym med mycket högt läsvärde. Han sätter verkligen in Birgitta i ett tidssammanhang med referenser till Petrarca och Dante. Polariteten mellan Norden och det påvliga Rom blir belyst och Birgittas fromhet tecknas med personlig inlevelse. Tidegärden – dagens bönerytm – får ett eget avsnitt, ett tecken på att Lars Bergquist förstått klostertankens djupaste innebörd bortom varje politisk agenda.

Den som storknat på all Birgitta-litteratur under detta jubileumsår och bara orkar läsa max 85 sidor om henne kan med fördel köpa Lars Bergquists bok. Den ger en utmärkt vägkarta för orienteringen i hennes andliga och kulturella landskap.

Historia

Torsten Kälvemark