ÅSIKT

”Åh! den berusade lilla flugan i krogpissoaren... ”

Petter Lindgren läser allt av pojkgeniet Rimbaud

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den franske poeten Arthur Rimbaud (1854-1892) lär en gång ha befunnit sig i Sverige, anställd som biljettförsäljare för cirkusen Loisset. Redan då, blott 23 år gammal, hade han övergivit poesin för ett liv som äventyrare och sedermera affärsman längs handelsvägarna i nuvarande Etiopien.

Med rykte om sig att vara homosexuell och dekadent, en "fruktansvärd förbrytarnatur" skrev Fredrik Böök på sin tid, har Rimbaud för eftervärlden kommit att

framstå som en poesins James Dean, en sinnebild för det ensamma pojkgeniet som kokar bort sitt eget blod. "Vår tids skönandar bör dock knappast sysselsätta sig med Rimbaud", skriver Nikanor Teratologen, vars förord till den nyligen utkomna Samlade verk inte heller gör mycket för att lyfta ner poeten till det jordiska.

Men utgåvan i sin helhet, kompilerad och översatt av Elias Wraak, är ambitiöst upplagd och innehåller allt väsentligt poeten skrev, fördelat över 458 sidor (inklusive notapparat och kronologi). Här finns de båda diktsamlingarna En tid i helvetet, den enda bok Rimbaud publicerade under sin livstid, och Illuminationer, utgiven efter poetens död av kollegan och tidigare livskamraten Paul Verlaine. Här finns den burleska ungdomsdiktningen, med Sonett till rövhålet och andra subversiva stycken, uppsatser och anteckningar ur skolböckerna, anteckningar som åtminstone i Wraaks översättning för tankarna till den unge Gunnar Ekelöf: "Åh satankomna lusiförbannade självete preståpina! Jag ska leva på räntor /" /"

För övrigt är det också i prosan som Wraaks översättning fungerar bäst. Uppfinningsrikedomen är stor, som i exemplet ovan, och Rimbauds rika bildspråk fogar sig villigt in i sin nya språkdräkt. I prosastycket Stad talas exempelvis om "den tjocka och eviga kolröken", beskriven som "våra skogars skugga". Det är en lika vacker som enkel bild, och just så har nog ingen sagt det på svenska förut.

När det gäller dikterna känns översättningen däremot ofta stum och rytmiskt vinglig. De rimmade originalen har naturligtvis försvårat processen, och kanske hade slutresultatet blivit bättre om Wraak valt att inte följa Rimbauds rimschema så slaviskt som han uppenbarligen gjort. Ibland blir det

bara uselt och lite löjligt:

"Ät av krossade stoder,

stenblock från katedralen,

rullsten efter syndafloder,

limpor strödda i grå dalen."

Men roligt ändå med en så storslagen satsning, nog med dikter för ett helt liv. Tidigare har inte många av Rimbauds texter funnits tillgängliga på svenska, märkligt nog, och den kritik av subjektet och förnuftet som framförs i många av dikterna känns ofta fräschare och mer radikal än den som förfäktats av Nietzsche och på senare tid Husserl och Derrida: "Åh! den berusade lilla flugan i krogpissoaren, förälskad i gurkörten och upplöst i en stråle ljus!"

Lyrik

Petter Lindgren