ÅSIKT

...och plötsligt bränner det till

Petter Larsson läser en ny Ehrenberg

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Johan Ehrenberg var under 90-talskrisen en viktig motsägare. Han drev, med drösvis av data och god pedagogik, ett antal frågor (statsskulden som skapad hotbild, den onödiga arbetslösheten, privatisering som röveri), som han i allt väsentligt hade rätt i. Sedan dess har han gått mer och mer från konkret kritik till mobilisering.

Den nya boken Stackars oss! bekräftar den utvecklingen. Ehrenberg har här samlat ihop personliga funderingar och texter från det senaste årets ETC. Han stångas med aristokratins filosofer i Aten. Han intervjuar den gamle Labourpolitikern Tony Benn i London och hänger på gaydisco i Berlin. Han kommenterar irakkriget och Göteborgshändelserna.

Texterna knyts löst, alltför löst, samman genom en upprepning av budskapet från Socialismen, min vän (2000): demokrati skapas genom handling i nuet. Vänsterns problem är den förlamande uppgivenheten:

"Sossarna skyller på marknaden. Vänstern på EU. Stackars oss."

Boken fungerar möjligen som mobiliseringspamflett. Som analys eller politisk filosofi är den däremot rätt grund. Ehrenberg försöker greppa över mycket och dyker aldrig ner på djupet i någon fråga. Det skapar en försåtligt flack text, sympatisk, men oklar, där läsaren själv tvingas försöka koppla ihop resonemangen.

Det är egentligen bara när Ehrenberg sticker näsan i den infekterade nationalstatsdebatten som det bränner till ordentligt.

Både socialdemokratin och stora delar av vänstern, undantaget framför allt den autonoma miljön, är i dag fastlåsta i ett nationalstatsperspektiv och en nationell organisering. Genom att göra de nyliberala idéerna om inflationsbekämpning och "sunda statsfinanser" till sina försöker arbetarrörelsen nå ett nytt nationellt samförstånd. Medan vänstern har retirerat in i ett desperat försvar av det "självbestämmande" som aldrig kan bli verklighet i en internationaliserad ekonomi.

Båda hållningarna driver på den nationernas kamp som löntagare i alla länder i slutändan förlorar på.

Det är det Ehrenberg insett. Lika lite som socialism i ett land var en framkomlig väg under 1900-talet, lika lite är reformism i ett land det i dag, menar han. Istället för en evig försvarskamp måste vänstern bli offensiv och bygga transnationella rörelser "oberoende av och ovanför de nationella partierna".

I denna fråga är Ehrenbergs hållning åter viktig.

Samhälle

Petter Larsson