ÅSIKT

Poliser på hugget

BARBRO WESTLING ser en hjärtlig publikfars

KULTUR

Vill teatern ha publik ska den spela komedi. Men de skattebetalda scenerna aktar sig (ännu) för de riktiga publiksäkrarna. Malmö Dramatiska Teater hade förra säsongen en rar pärla och publiksuccé med danska Nikoline Werdelins Bubblorna i bäcken på Intiman. Nu går man vidare med Anthony ”Censorn” Neilsons Hårda bud på samma scen. Och nog skrattar publiken riktigt hjärtligt då de två fumliga konstaplarna osannolikt stillsamt men med ihärdig omständlighet skruvar upp farsen från lite ont till etter värre.

Det som skulle vara ett enkelt rutinärende på självaste julafton, bara meddela ett sorgebud, förgrenar sig via vekhet och hänsyn till en ocean av undanhållna sanningar och tilltagande inblandning. Ut och in genom dörrar, skåp och fönster i Sven Dahlbergs sofistikerat gräddvita vardagsrum.

En omisskännlig Malmö-scenografi, men det är de hjärtnupna polisernas pjäs och Per Lasson och Göran Dyrssen balanserar samspelt galant på den tunna tråden mellan mänsklig försagdhet och beräknad komik.

Lasson fullkomligt genomströmmas av ömmande medkänslor, men hans oändliga dumhet ställs inte fram som lyte utan bara ännu ett känlosamt vibrato.

Dyrssen spelar lätt fram sig som den smartare av de två, men portarna till hans snällhet står på minst lika vid gavel. Dessa Kling och Klang käbblar friskt men stöttar varandra troget som det kära par de därtill är. Låt vara att de råkar slå ihjäl en attackerande chihuahua, knockar den olyckliga hundägaren och en alltför sanningsälskande präst.

Hårda bud är ett stycke teater som, i Hans Alfredsons gemytliga översättning och Richard Loofts ömsinta regi, ger en behagligt rolig kväll.

Vildsint skickliga Hanna Landing och pålitlige Stig Grybe som de åldrade makarna utgör en egen oförutsägbar berg-och-dalbana mellan god ton, senilitet och fullständig uppriktighet. Läxan vi lär heter att inte vänta för länge med sanningen. Men att det kan bli mycket roligare om man dröjer.

Med några spelkvällar på nacken torde även farstempot på Intiman sitta som en smäck.

Barbro Westling

Teater

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.