ÅSIKT

Vilgot Sjöman: Nyfiken - nej!

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

En sak är säker: Söndagen l4 september blir det åskladdat i det offentliga rummet.

Och vad händer dagen efter?

Kanske blir det som sist - när vi skulle in i EU?

Skrämmande tyst - vilket kom att plåga de styrande.

Sådan tystnad fick inte bestå! Något måste göras.

Jag blev ombedd hjälpa till - med en reklamkampanj.

Kampanjen byggde på mina Nyfiken-filmer: Jag är nyfiken Gul, Jag är nyfiken Blå.

I dem gick Lena Nyman runt och frågade folk om allt möjligt.

Så nu gällde det att hitta en tjej som var lika frisk i frågandet som Lena Nyman.

Det lyckades! Och vi tog varann i hand och störtade ut på stan och frågade alla sorts människor: Hur har du det med EU?

Första veckan i Stockholm, andra veckan i Mälardalen. Svettiga veckor - som slutade i bedrövelse.

Nyfiken EU hette projektet. Men ingen var nyfiken på EU. Inte ens de som gillade EU-anslutningen.

Nu var jag betald för att göra reklam - inte dokumentärfilm. Alltså blandade jag FÖR och EMOT på piggaste vis. Hånskratt fick ackompanjera de EU-förtjusta, ty här gällde det att få tv-tittarna att blinka till.

- Vad nu då? Kan det vara nåt kul med EU?

Å andra sidan: Hade jag använt allt jag spelat in - vilken förkrossande övervikt för de EU-besvikna! En parad av vuxna människor - lessna som barn. När de inte förbannade hela vårt EU-inträde.

Här fanns en ilska på Bryssel som fick mig att tänka: Bryssel är en bläckfisk. Så snart vi närmar oss djuret så sprutar det något äckelsvart i ögonen på oss.

Någon drog en lång harang. Någon spetsade till sin erfarenhet, med vassa ögon. Någon talade om "Fästning Europa". Alla hade de ett gemensamt:

De kände sig lurade.

- Vi blev lovade så mycket"

Nyfiken EU - mitt första försök att göra reklamfilm. Och mina uppdragsgivare sa sig vara nöjda. Deras enda problem var reklamfilmkanalen TV4 - den kanal som de själva skapat.

Minsta filmsnutten var 30 sekunder lång. Längsta var l minut. Men vilken längd man än valde - det kostade skjortan att sända den i TV4.

Så inte var det många som såg den.

Där gick jag med min svårsmälta läxa - den som jag tuggat på hela den gångna sommaren.

Dessa eviga opinionsmätningar! Siffror och procent, siffror och procent" För mig handlar det inte ett ögonblick om siffror och procent. Bara om ansikten i alla åldrar. Råbarkade och förfinade ansikten. Spydiga munnar och bekymmersrynkor. Svårmodiga blickar och häpna tonfall:

- Vill du verkligen veta det? Vad jag tycker om EU?

Jag har dem alla på mina kassetter. Jag kan plocka fram dem när jag vill. Jag kan lyssna på dem med den respekt de förtjänar. De tillhör alla den väldiga skara som den l4 september - för en gångs skull - har en chans att uttrycka de frustrationer som drabbade dem efter EU-inträdet.

Därför säger de NEJ TILL EMU.

Fast innebörden är långt mer drastisk: NEJ TILL EU.

Vilgot Sjöman