Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Vi hänger ohjälpligt ihop

    Nånstans i Sune Jonsson författarskap finns berättelsen om den ensamme mannen i skogen, som huggit upp en rågång mellan granarna flera kilometer för att se ljuset från sin ende granne. Den är talande för inlandets villkor alltsedan den stora folkförflyttningen på femtiotalet fram till i dag.

Saknar man granne att hugga upp rågång till kan man hantera tystnaden och ensamheten i det inre stödområdet med att öppna fågel-

restaurang. Ut med massa käk framför förs-tukvisten och plötsligt är det livat som före strukturrationaliseringarnas stålbad. Ett resultat av detta folkbeteende är att många fågelarter, t ex nötskrikan, numera återfinns långt norr om sina ordinarie revir.

Och då händer saker.

I en vacker nyutkommen avhandling söker biologen Sönke Eggers förklaringar till de vikande lavskrikepopulationerna. I femton år har han levt med lavskrikorna i ett område utanför Arvidsjaur i Västerbotten. Boplundring från nötskrika och korp har studerats. Redan närvaron av nötskrika inom reviret gör att lavskrikan lägger mindre kullar. Hon lägger också om matningstiderna, från dagtid till tidig morgon när risken att bli sedd och röja boplatsen är mindre.

Att följa lavskrikans "tankar" via Eggers häckningstabeller och resultat från försök med syntetiska nötskrike-skall i lavskrikerevir och videofilmning av boet är thrillerartat.

Och orsakskedjorna står fram som en sorts saklighetens poesi - avfolkningen av inlandet, de krympande hänglavsskogar, folks ensamhet i stugorna, den alltmer trängda lavskrikan ... Vi hänger ohjälpligt ihop.

Och synd vore det om hon försvann.

Ty finner man inte sällskap nån annanstans i de inre stödområdena kan man alltid gå till skogs, småpratar man för sig själv så kommer hon snart och slår sig ner, en god kompis.

Att få förfåglas en aning, kliva intill nåt slags nu som många kallar fågeln, är drivkraften bakom all möjlig dikt. Bättre och sämre.

Att det så ofta blir fågeln har förstås med det onåbara hos de bevingade att göra, hon lyfter ju när vi närmar oss. Som drömmen om den älskade.

    För Niklas Rådström med familj blev hon kvar. En morgon fann han en fågelunge framför huset, sannolikt uttippad ur boet. Den togs om hand, flyttade in, satt snart vid frukostarna och skyfflade i sig.

I Absint - historien om en blåmes har Rådström försökt fånga sommaren med fågeln i nåt slags språk. Det är inte alldeles lätt, visar det sig.

Så länge ungen växer, sitter på tangentbordet och petar, badar och stojar med familjen blir texten gärna sentimental, man sitter en bra bit utanför, som åhörare till småbarnsföräldrar som påfrestar med detaljer.

Och det är helt i sin ordning, fågeln ska ju inte vara här, utan där. Den karaktär som inte vill fångas i ord lyckas däremot Catharina Günter-Rådström visa fram i karaktärsskarpa svartvita bilder.

Men när Absint åter blir "fågeln" - när sommaren tippar omkull och hon lämnar sitt tillfälliga viste på fel sida och återförfåglas - får också texten liv. Det ljus eller vad man vill kalla det som är avståndet till nuet (fågeln) strömmar in. Först då blir texten något utanför vardagen, något högre och klarare. Den formas då till en gripande berättelse om åldrandet och jordelivets flyktighet.

Det är rätt häpnadsväckande och underbart att se. Ordningen återställs, och också diktens plats i skapelsen och i tillvaron visas fram.

    Naturligtvis samtalar Rådströms berättelse med en lång tradition av litterära möten mellan djur och människa och mest med Björn von Rosens Samtal med en nötväcka, berättelsen om författarens långa förhållande med nötväckan Pumpan, en klenod inte bara i vår fågellitteratur utan i vår litteratur överhuvud.

Naturligtvis börjar jag läsa i den igen. Och naturligtvis kan jag inte sluta. Jag hade glömt hur fruktansvärt bra den är.

När jag fick Rådströms lilla bok i min hand tänkte jag att den kanske man kan få ställa bredvid nötväckeboken i hyllan.

Det har jag gjort nu.

Joar Tiberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet