ÅSIKT

Den stora otryggheten

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vad är trygghet? Djärvt vågar sig Teater Millicent på den frågan med en minipjäs av Maxim Gorkij.

Kyliga Vassa ( Kristina Linder) driver ett rederi och är samtidigt beredd att lämna sina formidabla döttrar Natta och Milla ( Lina Nyman och Louise Turner) vind för våg. Hon bäddar för olycka. Också genom att låta sin utsvävande bror Poppe ( Jesper Kling) locka med fördärvliga frestelser. Till vilka även hör en dansant gigolo ( Andreas Jönsson).

Inte ens en anarkistisk svägerska ( Ulrika Fryckstedt) kan hejda förfallet. Snart är allt ensamheter. Och en pjäs sluttande mot bittra slut.

Gorkij är inte nådig i sin analys av familjens fall. Visst finns brister här i psykologin. Men de kompenseras snart av realismen i skildringen av de avgrunder som inte bara familjen Nova utan förmodligen hela den västerländska borgerligheten ska störta i.

En ljusare historia är då föreställningen. I en lokal knappt större än ett ordinärt vardagsrum spelas pjäsen på ett enormt konferensbord med publiken sittande runt- om. Mitt på var sida finns uppgångar till spelplatsen. På hörnen nedgångar.

Det ger en föreställning som betraktas snett nerifrån. Ett stycke ifrån också den överblickandets estetik som Brecht (Gorkijs politiska frände) ansåg främjade en social teater. Här finns ändå mycket skärpa i spelet. Och tydlighet om villkoren vi alltjämt lever under. Den stora otryggheten.

Teater

Mario Grut