Aftonbladet
Dagens namn: Bartolomeus
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Att se burqan – och se förbi den

Mats Söderlund om könsförvirringen i kulturjournalistiken

    Fredagen 19 september illustreras den aktuella könsförvirringen nästan parodiskt på kultursidorna i Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen och, på lördagen, i Dagens Nyheter. Recensionerna av Björn Ranelids roman Kvinnan är första könet ställs sida vid sida med recensionen av Hanna Hallgrens diktsamling Burqa. En händelse som ser ut som en tanke.

Kan titeln Kvinnan är första könet vara någonting annat än ett direkt svar på Simone de Beauvoirs Det andra könet? I recension efter recension läser jag att Ranelids bok visserligen väcker feministiska frågetecken - men att Ranelid ju är så bra ändå. Utom i Expressen där Linda Skugge tillåter sig att vällustigt äcklas av innehållet. Hon faller för frestelsen att ge sig på Björn Ranelids utseende - en klassisk manlig maktstrategi som ofta nog använts mot kvinnor i alla de sammanhang.

Det är synd när Ranelid fullkomligt skriker ut att Beauvoir har fel - kvinnan ÄR sitt kön. Vi hade behövt en ordentlig feministisk analys här. Jämför den pornografiska omslagsbilden av en naken kvinna med stora bröst på hans bok med citatet från Skugges recension: "Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans." Kränkningen blir bara så mycket tydligare när den individualiseras.

Ranelid gör en burqa - som det blir av varje försök att tala om för "kvinnan" vad hon är eller bör vara.

 

    När det gäller Hallgrens dikter läser jag hur männen som recenserat dem tycker att hennes titel, Burqa, försvårar läsningen. Att tematiken drar ner kvaliteten.

Jag undrar om inte Hanna Hallgren genom sitt val av titel och tema föregått också kritiken. Som några recensenter är inne på fungerar språket i hennes bok som ett slags galler-filter-burqa, och det blir också deras bemötande. Utom i ett fall. Anna Hallberg i Aftonbladet konstaterar att Burqa uppenbarligen är skriven med feministiska utgångspunkter och därför också bäst läses i en sådan tradition.

Men det kräver inte bara grundläggande kunskaper i feministisk teori utan också mod. Recensenterna hade ju då tvingats reflektera över hur de är med och konstruerar kön samtidigt som de recenserar Burqa. Om sedan Ranelid också fått den kritik han förtjänar hade inte heller hans titel kunnat passera lika lättvindigt.

Mats Söderlund

    Fredagen 19 september illustreras den aktuella könsförvirringen nästan parodiskt på kultursidorna i Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen och, på lördagen, i Dagens Nyheter. Recensionerna av Björn Ranelids roman Kvinnan är första könet ställs sida vid sida med recensionen av Hanna Hallgrens diktsamling Burqa. En händelse som ser ut som en tanke.

Kan titeln Kvinnan är första könet vara någonting annat än ett direkt svar på Simone de Beauvoirs Det andra könet? I recension efter recension läser jag att Ranelids bok visserligen väcker feministiska frågetecken - men att Ranelid ju är så bra ändå. Utom i Expressen där Linda Skugge tillåter sig att vällustigt äcklas av innehållet. Hon faller för frestelsen att ge sig på Björn Ranelids utseende - en klassisk manlig maktstrategi som ofta nog använts mot kvinnor i alla de sammanhang.

Det är synd när Ranelid fullkomligt skriker ut att Beauvoir har fel - kvinnan ÄR sitt kön. Vi hade behövt en ordentlig feministisk analys här. Jämför den pornografiska omslagsbilden av en naken kvinna med stora bröst på hans bok med citatet från Skugges recension: "Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans." Kränkningen blir bara så mycket tydligare när den individualiseras.

Ranelid gör en burqa - som det blir av varje försök att tala om för "kvinnan" vad hon är eller bör vara.

 

    När det gäller Hallgrens dikter läser jag hur männen som recenserat dem tycker att hennes titel, Burqa, försvårar läsningen. Att tematiken drar ner kvaliteten.

Jag undrar om inte Hanna Hallgren genom sitt val av titel och tema föregått också kritiken. Som några recensenter är inne på fungerar språket i hennes bok som ett slags galler-filter-burqa, och det blir också deras bemötande. Utom i ett fall. Anna Hallberg i Aftonbladet konstaterar att Burqa uppenbarligen är skriven med feministiska utgångspunkter och därför också bäst läses i en sådan tradition.

Men det kräver inte bara grundläggande kunskaper i feministisk teori utan också mod. Recensenterna hade ju då tvingats reflektera över hur de är med och konstruerar kön samtidigt som de recenserar Burqa. Om sedan Ranelid också fått den kritik han förtjänar hade inte heller hans titel kunnat passera lika lättvindigt.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet