ÅSIKT

En äkta journalist

TORSTEN KÄLVEMARK om en reporter med integritet och medkänsla

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Peter Kadhammar - med utgångspunkt från sina upplevelser när han under Irakkriget rapporterade för Aftonbladet (bland annat som "inbäddad" reporter) har han nu skrivit en bok: "Vägen till Bagdad".
Foto: MATTIAS CARLSSON
Peter Kadhammar - med utgångspunkt från sina upplevelser när han under Irakkriget rapporterade för Aftonbladet (bland annat som "inbäddad" reporter) har han nu skrivit en bok: "Vägen till Bagdad".

Irakkriget 2003 kommer för en lång tid framåt att vara ett skolexempel på det spänningsfyllda förhållandet mellan äkta journalistik och medveten krigspropaganda.

Ta bara den svenska scenen inför krigets upptakt. En folkpartistisk före detta vice statsminister ledde åsiktsmanipuleringen genom att vecka efter vecka berätta om de fruktansvärda arsenalerna av irakiska massförstörelsevapen samtidigt som han tilläts begå ett noga kalkylerat karaktärsmord på FN:s främste vapeninspektör. Som politisk publicistik hör denna serie av kolumner till det mest kuriösa i svensk presshistoria.

När så det frampressade kriget väl satts i gång möttes vi på själva slagfältet av ett annat massmedialt fenomen: de inbäddade journalisterna. Egentligen är själva greppet inte nytt. Historien har sett många tjänstvilliga krönikörer som fått följa med de stridande trupperna. Sven Hedin var till exempel under första världskriget tacksamt inbäddad på den tyska östfronten. Ibland har denna närhet till stridslarmet lett till lysande reportage, andra gånger till trista äreminnen över värdtruppernas överlägsna krigsmoral eller till nidbilder av fiendens otroliga gemenhet.

När Peter Kadhammar bestämde sig för att följa med den amerikanska arméns segertåg i arabvärldens hjärta var han medveten om den fara som ligger i själva begreppet. Han redovisar öppet och ärligt sina motiv och han förstår bakgrunden: "Den som fann på systemet med inbäddning hade insikt i elementär psykologi. Oavsett mina utgångspunkter, hos vem landar mina sympatier? Hos männen som jag ska dela tält med och som ytterst kommer att skydda mitt liv? Eller hos några anonyma irakier på andra sidan gränsen?"

Men Peter Kadhammar kommer inte till regionen som en blåögd nybörjare. Han gjorde reportage från Irak redan före kriget och såg den förnedring av mänsklig värdighet som sanktionspolitiken utgjorde. Han fattade sympati för det folk som inifrån förtrycktes av Saddam Hussein och som i många år utsattes för brittisk-amerikanska bombningar och därtill en internationell regleringsbyråkrati som ledde till en omfattande spädbarnsdöd.

Han har också det historiska perspektiv som behövs. I boken citeras Eleanor Egan, den amerikanska journalist som 1917 inbjudits att följa med de brittiska trupper som den gången erövrade Mesopotamien. Hon var hänförd över det brittiska imperiets uppfostrande kraft: "De är ivriga att göra vad de kan för att humanisera och civilisera araben ... och samtidigt lär de honom metoder för ett rättfärdigt styre."

Peter Kadhammar väjer inte för det dilemma som kriget innebär: å ena sidan imperiets kamp för olja och för ett Mellanöstern modellerat efter amerikansk-israeliska intressen. Å andra sidan det faktum att en brutal diktator störtats. Avsnittet om den halvt psykopatiska Saddam-sonen Uday har vi tidigare läst i Aftonbladets spalter och det är en lysande studie i en maktfullkomlig ung furstes bisarra nycker.

Det är ändå de enskilda irakiernas vardagliga verklighet som står i fokus i hans bok. Den västerländskt utbildade doktor Zakaria Arajy tillhör dem som under fruktansvärda omständigheter försöker vårda dem som drabbats av den västerländska civilisationens djävulska splitterbomber. Han kan kanske teoretiskt förstå resonemang om att dagens offer görs för en framtid i frihet. Trots det genomskådar han retoriken kring kriget. Visst var Saddam Hussein en diktator men det var han redan på 80-talet när Donald Rumsfeld välvilligt stödde honom. Så skälet till att han störtats måste vara ett annat: "De vill förstöra vårt samhälle så att de kan bygga upp det som de själva vill. Genom Irak kan de kontrollera hela regionen."

Peter Kadhammar visar både integritet och medkänsla. Han förenklar inte problemen och han lämnar åt läsaren att dra slutsatser om moral och förnuft i ett krig som startades med andra motiv än de offentligt redovisade. Den inbäddade reporterns frestelser har han helt enkelt mött genom att skriva som en äkta journalist.

Reportage

Torsten Kälvemark