ÅSIKT

Medborgarvittne

MAJA LUNDGREN – en vecka efter Salem

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jag stod bland svarta katter på ett torg

Jag kände mig hemma bland svarta katter på ett torg

De är salta, och vem vill mista sin sälta?

De klöser, och vem vill förlora klöset?

Jag stod bara där bland svarta katter på ett torg

Och kände mig som hemma.

En del hade röda snusnäsdukar för ansiktet

En del tittade konspiratoriskt på en

och log!

Jag hade kommit för att titta på

nyhetsnazisterna, sista skriket

Och kanske kasta ett och annat ruttet ägg

För att bestrida att rasismen omfattas av

yttrandefrihetslagarna

Rasism omfattas inte av min yttrandefrihetslag

Jag tänkte kanske släcka en och annan fackla

Nu stod jag där på ett torg och fattade ingenting

Jag stod bland vänner och fattade ingenting

Var var nazisterna?

Inte en nazist så långt ögat kunde nå, men däremot

på höjden runt torget en ring av vita sköldar

De tycktes blänka

i skenet från de bengaliska eldarna

Det var rent scenografiskt väldigt vackert

Det tillhörde helt klart det oerhörda:

– katterna, eldarna, sköldarna –

(Om en så dum estetisk kommentar

för en sekund kan släppas in i politiken)

Jag har aldrig sett så många poliser

Men jag befinner mig å andra sidan ytterst sällan

på fel plats vid fel tidpunkt

Bredbenta bakom vita sköldar såg de ut som krigsleksaker

Många av dem var maskerade

Och de lär ha varit femhundra stycken

allt som allt i Salemtrakten

Det var annars trevligt på torget i Rönninge, Salem

”Inga fascister på våra gator!”

tycktes nästan inte som en appell

utan som ett konstaterande.

Jag tänkte att hela grejen kanske var lite överdriven

Tänk om de bara gick och frös och sörjde en kompis

Och inte gjorde en nazistisk parad av det!

Då vore allt en seger vunnen!

Det kanske räcker med symboliskt motstånd!

Det var kallt. Det blev mörkt.

Det började sjuda, de vita sköldarna rörde sig på höjden

Några katter dök ner på marken och mixtrade med nåt

Jag blev rädd inför tanken på framryckande sköldar

Jag drog mig bakåt och stod och lekte med ord som vanligt

Plötsligt kom de bärande på medvetslösa svarta slokande katter

Pizzerian på torget tjänstgjorde som sjukstuga

Av kroppshyddorna att döma var de livlösa inte riktigt fullvuxna

Nyss var de arga, nu var de bara medvetslösa

Jag hade inte sett hur det gick till

De hängde i armarna på sina kamrater

De bars in i pizzerian

Bakom raden av bepansrade poliser på höjden runt torget

Stod abonnerade bussar och lyste liberalt och inbjudande

För den som ville anta uppmaningen att bege sig därifrån

Vilket för ett ögonblick kändes som ”an offer you can’t refuse”

Samma varma offer you can’t refuse kanske erbjöds nazisterna

Vad vet jag, jag fick ju aldrig se dem

De genomförde sitt fackeltåg på annat håll

De genomförde sitt stöveltramp på annat håll

De medvetslösa kamikaze-katterna var små

Poliserna var väldigt många

De liberala bussarna var abonnerade

(Salem 2003)