ÅSIKT

Snälla Malmö

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Andreas Strindér och Per Lasson i "Hobbyspaggens fru".
Foto: ANDERS MATTSSON
Andreas Strindér och Per Lasson i "Hobbyspaggens fru".

Hallå, det är Malmö och lokal anknytning! Medan den uppspelt samhällsanknutna Malmöiter går på turné till Rosen-gård är det dags för Cristina Gottfridssons nyskrivna komedi i regi av Ronny Danielsson. Då är det långt till stark adress men desto roligare nere i höghusets källare när nysvenskarna The Burkas övar turkiskt, kurdiskt och lite Mikael Wiehe medan tvättmaskinerna går och ventilationen pyser. Sällan har man sett en så präktig och trivsam förortsmisär! I källaren möts alla, svenne som blatte, och fikar, pappersinsamlar, diskuterar brett och pratar intimt. Succé som i en ask! Den breda malmöitiskan river ner skratt och Andreas Strindér i rollen som bandledare kan lätt passera som hobbyspagge.

Ronny Danielsson har en alldeles speciell känsla för mixen snällt och folkligt och hela Malmöensemblen verkar stormtrivas i denna föreställning. Tacka sjutton för det när tonåringarna lyder sina föräldrar och allt ordnar sig till det bästa, med uppehållstillstånd, fördomar och kärlek. Cristina Gottfridssons text tuggar om i sina repliker men sprudlar samtidigt över av "sambohare", "turktomlare" och annan rolig nusvenska. Miljöbilden är helt fri från vassa kanter och de avgjort bästa scenerna handlar om att komma ut som bög eller att våga vara frispråkig fast man sitter i rullstol.

Kenneth Milldoffs omutlige progg-pappa har inte bara röda sockar, atomkraft-nejtack-märke utan även äkta varm tafflighet i mötet med sin son, Per Lassons trumpne bastubespelare och komiskt saklige Malmöpåg och Annika Lundgrens mamma pratar så vådligt ogenerat om sin sexuella lust inför Zita Djenes i höga klackar och prydligt förklä som dock hårfint balanserar mellan kontakt och avvärjande. Var och en har sina problem och glädjeämnen och krockar det går det snart över.

Längst bakJesper Corneliussens väluppbyggda källarscen skymtar kvinnor i burkor förbi. Det är inte om dem Hobbyspaggens fru handlar. Knappast heller om pjäsens nysvenskar som kommer ingenstans ifrån.

Teater

Barbro Westling