ÅSIKT

Evert Taube

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vissa röster dör aldrig på grund av ljudet. Ta de rimsnidade visorna ur den gula sångboken; Byssan lull, Flickan i Havanna, Himlajord och Änglamark. Ta Caballeron Taubes vresiga charm, när han i direktsänd radio berättar minnen från "texternas doftande trädgårdar" utan att komma fram till själva poängen.

I botten av ljudet rungar den höviske trubaduren, ett slags språklig jargong i en oskolad barytons röstläge. Den taubska akustiken ekar mellan pärmarna. Vänder man hörseln inåt kan man än i dag höra rösten i sina retoriska, vällustiga, snirkliga vändningar.

"Det är en komedi, / med mycket kärlek i, med tårar, sång och skratt, / en gammal fylletratt, en kommendörkapten, / och ljus och lampors sken, / en prins, en redaktör / en sångmö - friskt humör, / Det slutar lyckligt - / ingen dör!"

(Brev till Mathias, augusti 1925).

Mikael Strömberg