Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

En fråga om terror

    Enligt massmedia i Sverige som utomlands har svensk polis efter anmodan från Förenta staternas myndigheter gripit ett antal terrorister. Fallet är hemligstämplat med yppandeför-

bud men deras brott sägs ha bestått i stöd åt och/eller planerande av våldsdåd mot Förenta staternas och deras villiga förbundnas ockupationsstyrkor i Irak.

Men sådant är inte terrorism i annan mening än att ockupanterna - i Irak nu, som i Tjeckien eller Vitryssland eller Frankrike för sextio år sedan - kallar väpnat motstånd terrorism.

Ockupationen av Irak kan inte ens förskönas genom att man hävdar att den, som den tyska ockupationen av Frankrike 1940 till 1944, vilar på fördragsenlig grund (de två första paragraferna i vapenstilleståndsavtalet mellan Frankrikes lagliga regering och Tyskland). Den från Washington styrda ockupationen av Irak saknar varje legalt fikonlöv. Den villiga koalitionens officerare, meniga, från vaktbolag inhyrda söldnärer och irakiska samarbetsmän står därför helt utan varje rättsskydd. De är, för att tala äldre svenska, fredlösa.

Om motståndets former kan diskuteras. I den franska motståndsrörelsen diskuterades hösten 1941 huruvida individuella attentat mot tyska officerare var rätt metod (slutsatsen blev att de var så: var och en sin boche.) På motsvarande sätt minns jag att det bland antifascistiska emigranter i Stockholm diskuterades om fallet Heydrich. Att man ansåg att det fanns en rätt att döda Heyd-rich är en sak. Men om det var taktiskt rätt just i det läget var en annan. Fast man sade också att det inte var i Stockholm detta kunde avgöras; blott av de aktiva på platsen. Också nu diskuteras säkert i Irak vilka metoder i kampen som är taktiskt lämpliga.

 

    Om det är detta folk har gripits för och nu ställs inför rätta för som terrorister är Sverige i ett mer avhängigt läge och därmed farligare än ens när svensk polis hade officiellt samarbete med Heydrichs

Reichssicherheitshauptamt.

Vad statsminister, justitieminister och utrikesminister bör tänka igenom är att visst kan det vara nödvändigt att böja undan för stormakten nu, så som deras föregångare för sextio år sedan och mer. Det visste jag och mina dåtida kamrater också då. Men vi ansåg att man gick längre än absolut nödvändigt. Dock gick Per Albins regering inte så långt som Göran Perssons nu tycks göra. Nota bene: Om nu detta sker med statsledningens godkännande.

Vad de verkställande i Säkerhetspolisens ledning bör minnas är hur det gick för en del polisbefäl efter andra världskriget. De skyddades inte när tiderna ändrats och ställdes själva inför rätta. Också en polisledning gör klokt i att hålla baken ren.

 

    Det kan också vara värt att påpeka att just denna fråga om våldets berättigande var den som klöv solidaritetsrörelsen med Indokinas folk för snart fyrtio år sedan. Fred i Vietnam eller vapenhjälp åt FNL. Den senare linjen blev - trots Washingtons ilska - den folkligt starkare. De pengar som genom den samlades in gick till motståndet - att utnyttja så som de själva fann för gott. Med nuvarande tolkning skulle bra många tusen svenskar ställts inför rätta som terrorister.

Statsmakterna gör klokt i att nu - påtryckningarna till trots - tänka efter före!

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet