ÅSIKT

Morgans kamp mot gudarna - en läggmatch?

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Morgan.
Foto: ANDERS CARLSSON
Morgan.

Vinguden Dionysos var fruktbarhetens och rusets älskade gud och den kristna kyrkan insåg genast att detta var en oslagbar affärsidé för att vinna menighetens hjärta. Vinet förklarades heligt och nattvarden ingenting mindre än en symbol för Kristi blod.

I svensk vardag är det folkhälsominister Morgan Johanssons uppgift att göra politik av dessa överjordiska dimensioner och balansera mellan drinkarnas lust och den strävsamma nykterhet som är förbunden med demokratins och folkhemmets nybyggaranda.

Nu hoppas Morgan att skärpta regler för alkoholreklam ska tvinga Dionysos på knä. Det blir varningstexter, förbud mot livsstilsreklam och annonser som riktar sig till ungdomar. Morgans pressreleaser och uttalanden i radion andas okuvlig beslutsamhet.

Men bakom retoriken växer en ödslig och ibland rent hjärtskärande bild fram. Den berättar om en minister som, enligt källor på socialdepartementet, hamnar i följande ordväxling med sina medarbetare.

- Vi måste göra nåt åt spritresorna över Öresund, säger Morgan och avser de pensionärer som flera gånger om dan hämtar hem billig sprit från Danmark och ägnar sig åt garageförsäljning.

- Det går inte, säger juristerna och hänvisar till EU och Schengenavtalet.

- Så där säger ni alltid, svarar Morgan.

Man anar ett visst mått av förtvivlan. Morgans jobb är som att med fingrarna försöka täta hålen i en läckande supertanker.

Möjligen har ministrarna blivit miljöskadade. Jurister kan vara hälsovådliga. Särskilt om man lägger politik i deras händer. Bosse Ringholm råkade ut för samma öde när det gällde införselkvoterna för alkohol.

- Han var ganska ny som finansminister när frågan kom upp, säger Sven-Olov Carlsson, ordförande för IOGT-NTO. Uppbackningen inom Finansen var minimal och juristerna tvärsäkra. Vad skulle han göra? Omgiven av en byråkrati där alla sa samma sak.

Denna teori lutar sig stabilt mot historiska förklaringsmodeller. Låt oss (utan jämförelser i övrigt) kalla den för "stalinsyndromet". Den går ut på att makthavaren/lillefar i grund och botten är en hygglig prick bara man når fram till honom, men att byråkratin fungerar som en mur som hindrar ljuset från att sila in.

Hur ska man annars förklara Sveriges försök att ständigt vara bäst i klassen när det gäller EU? I det så kallade Gourmetmålet förra året sa EG-domstolen i ett förhandsbesked att reklamförbud visst kan vara okej när det gäller alkohol.

Ändå vann Gourmet. Marknadsdomstolen bestämde att alkoholreklam ska vara tillåten i Sverige. Allt tyder på en läggmatch.

Nyligen tillstyrkte EG-domstolens generaladvokat i en tvist mellan Frankrike och tillverkarna Bacardi-Martini det begränsade franska reklamförbudet. Han undrade till och med om inte ett totalt reklamförbud vore mer ägnat att uppfylla lagens målsättning att skydda folkhälsan.

Nu har Sverige i praktiken slopat införselkvoterna för alkohol och vi får föra in lastbilar med vin och sprit. Varför begärde inte regeringen prövning i EG-domstolen?

Läggmatch. Igen.

Den enda gång EG-domstolen har dömt i en specifikt alkoholpolitisk fråga gällde Systembolagets detaljhandelsmonopol. Och då vann vi.

Morgan är i juristernas klor medan den verkliga politiken blir alltmer schizofren. Regeringen är militant när det till exempel gäller tobaksreklam men undfallen vad beträffar alkohol. Ändå drabbar alkoholskadorna inte bara individer utan även samhället i högre grad än tobaken. Vem har hört talas om tobaksrelaterat våld?

Och nyligen fick statliga Vin & Sprit ett guldägg för Absolut vodkas reklam på nätet. Den rusige guden Dionysos vann och hela nationen verkar ha hamnat på ett ungdomsparty. Föräldrafritt.

Livet är en fest. Och går det åt skogen så är det bara att skylla på EU.

Dr Gormander