Aftonbladet
Dagens namn: Signe, Signhild
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Lingonet - det vreda röda

    Plockare, eller för hand?

Båda.

Plockaren går lågt genom riset, drar och sliter i löv och bär - de trillar ner, studsar, hårda, sega, packade med röd kraft.

"Mycke", säger treåringen därhemma när burken kommer på bordet, och kör ner skeden, ser lite ut som John McEnroe när han skulle slå en djup forehand. Det målmedvetna, tysta grötätandet, den vilda viljan att växa, är skönare än idrott att se på ibland.

Därför kör jag med plockare.

Det går undan i hinken. Det går en låg och hög septembervind mellan tallarna - motorleden sjunger och ormvråken.

Men för lingonets skull tar man nävarna, låter de matta, tunga bären rinna mellan fingrarna en stund. Det är skönt.

Det finns en djup, vred sensualism hos lingonet, som blåbäret aldrig uppnår.

Det är bra mot allt möjligt, uppgivenhet och leda och vanlig bakfylla.

Lingonet älskar sol, vet man det vet man var man ska leta. Tuvorna. Där hon hamnat en bit upp, i solen.

 

    Kalevala, det finska nationaleposet, slutar med ett lingon.

I femtionde sången, jungfrun, vallhjonet Marjatta, sitter i riset och längtar när ett lingon ropar till henne, "plocka mig". Flickan når inte men tar en käpp, och det faller, i Lars Huldéns översättning först "på hennes fina kängor", så uppåt, "till de jungfruliga knäna", sen ner i magen där det befruktar henne.

En pojke föds, men försvinner, hittas av solen, till midjan i en mosse.

Väinämöinen vill att pojken slås med påk i skallen.

Pojken räddar sig igen och blir döpt - Konung av Karelen.

Sången säger en del om lingonets trots och vilja, det ruttnar aldrig, står i åratal indränkt i sitt eget konserveringsmedel.

 

    Förr plockade de flesta, man "gick på lingon" som det hette.

Sen kom apelsinjuicen.

Men lingonet vinner nog i längden.

Joar Tiberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet