Aftonbladet
Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

"Han blev fri och stark och odödlig"

   Det är som en kärleksaffär. En uppflammande passion. Jag tror att Rickard blev upphetsad när han tänkte på den där drinken han skulle ta på eftermiddagen, närmare klockan tolv än klockan fem. Med tiden fick jag veta att det inte fanns en bar inom fem kilometers radie från vårt hem där han inte hade varit. I flera av dem drack han på kredit. De flesta visste vem han var. De kände honom väl, till och med.

Jag tror inte att han planerade det på något utstuderat sätt. Jag tror inte att han ville såra. Det var bara så oemotståndligt. Han och alkoholen flöt tillsammans på ett moln av drömmar och förhoppningar. Hans planer kändes verkliga när han befäste dem med en whisky. Han blev fri och stark och odödlig. Flaskan hade makt över honom. Flaskan kunde han inte avstå ifrån.

Alkoholen gav honom också mod. Han kunde bli vad han ville. Han trodde det i alla fall.

- Jag måste dricka en whisky för att få nya idéer, sa han ibland. Jag känner mig mer kreativ då. Vad menar du? Ska du hindra mig från att gå ut och leva mitt liv? Ska du kväva mig? Fan, vad du tjatar.

Jag ville inte tjata. jag ville inte vara den tråkiga, den kvävande, den krävande. Jag ville vara fri och tillåtande och cool. Jag hade ännu inte lärt mig att hans argument var de vanligaste för en som dricker för mycket, för fort och för fel. Jag orkade inte ta in alla tecken som skvallrade för mig att något var på väg att gå snett.

 

Om tiden var Rickards främsta fiende, kom nog jag som god tvåa. Jag var ju den elaka elaka människan som försökte förstöra hans kärleksrelation med den underbara spriten. Därför blev det ofta bråk.

Rickard var ju tvungen att försvara det han höll på med! Han kunde inte sluta dricka så lätt. Han kunde inte vika sig. Det vore ju som att ge mig rätt. Erkänna. Resignera och avslöja att det fanns ett problem.

Rickard hade inte kommit dit än. Han var i själva verket mycket långt ifrån något sådant.

Där han gick fram, följde konflikter i hans fotspår. För jag ville ju inte bara stillatigande se på när hansöp. Jag la mig i och mina omsorger ledde oundvikligen till bråk. Det var en fråga om principer! Rickard vägrade att ge sig, han stod på sig. Hur skulle det annars se ut? Hur omacho skulle det inte vara, att ge efter för en hustrus tröttsamma tjat?

Dessutom var ju allt alltid någon annans - mitt - fel. Konflikter berodde på mig, den jobbiga anhöriga. Jag som bara ville grumla lyckan. Sabotera den värme som alkoholen gav. Jag var väl avundsjuk på hans lycka och välmående! Självklart ville jag trampa på denna harmoni! För jag var ju en bitter människa som själv inte upplevde något fantastiskt i min futtiga tillvaro. Hela mitt liv fick därför gå ut på att skövla Rickards passionssaga med alkoholen. Jag jagade honom med blåslampa, hackade på honom, ifrågasatte honom. Klart han blev arg. Klart han blev oförskämd. Vem skulle inte bli det? Hallå. Ni måste förstå. Rickard var innerst inne en god människa. Han var nöjd och tillfreds med sitt drickande.

Det var omvärlden som var ondsint. Jag var knäpp. Så självklart blev det bråk. För är det något alkoholslaven inte är, så är det en dörrmatta som alla kan torka skorna på. Självklart måste han säga ifrån.

Han kan ju inte tåla förtryck.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet