Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

"Han lydde snällt, utan minsta glimt av oro i ögonen"

Ur Jan Guillous bok "Tjuvarnas marknad", utkommer på Piratförlaget

   Direktör, eller möjligen konsult, Orvar Peter Andersson infann sig punktligt på avtalad tid på Kommissionens för avancerade villa- och lägenhetsinbrott lokaler strax efter lunch sista arbetsdagen före midsommarhelgen. Att säga att han var efterlängtad vore en kraftig underdrift. Vadslagningen hade varit intensiv och en flaska champagne låg på kylning och starköl fanns i reserv för den händelse att de som satsat sina pengar på en no show skulle vinna.

Gunilla Österman gick och öppnade och ledde honom till besöksstolen framför Ewa. Terje Lundsten smet samtidigt diskret ut och låste ytterdörren efter besökaren. Dörren mellan Ewas och det större angränsande rummet där Terje Lundsten och Muhr höll till och skulle låtsas sysselsatta stod händelsevis öppen.

Han såg ut som Ewa hade väntat sig, ungefär som en av sina gangsteradvokater och var klädd i blå kavaj, ljusa byxor och någon sorts seglarskor.

”Ewa Johnsén, verkligen kul att träffas", sade Ewa sanningsenligt när hon reste sig för att ta i hand.

"Får säga detsamma, snygga poliser av ditt slag växer inte på träd, vilket gör saken ännu angenämare."

”Åh du är alldeles för vänlig, hade du tänkt åka ut i skärgården sen?"

”Ja, hur kunde du gissa det?"

”Äh du vet, kvinnlig intuition. Eller möjligen dina seglarskor och den lilla omständigheten att du trots dina hjärtskärande inkomstuppgifter i deklarationerna har en kåk på Möja taxerad till 2,4 miljoner."

"Aha! Det är till att vara en listig liten polis. Men taxeringsvärdet är en skandal, hela skärgården är övertaxerad på det där viset, avundsjuka skattmasar antar jag. Men nu hade vi alltså ett litet ärende att

klara av du och jag?"

”Ja just det, pang på rödbetan. Den här prylen här på skrivbordet är hårddisken till din stulna dator, det enda som hittills återfunnits efter inbrottet hemma hos dej för halvannan vecka sen. Om du skriver

på här så återgår alltså din egendom i rätta händer."

Hon sköt över blanketten och när han böjde sig över den och tog fram sina läsglasögon vände hon sig snabbt mot Terje Lundsten och Muhr som andlöst följde föreställningen från andra rummet och gjorde sin specialare, viftade snabbt upp och ned med ögonbrynen. De var nära att explodera av kvävt skratt.

"Så där, men ni har väl inte tjyvkikat i datorn?" skämtade O.P. Andersson när han sköt tillbaks det undertecknade formuläret över bordet.

" Jo, vi har läst vartenda mejl och transaktion under dom senaste fem åren, det är därför vi beslutat häva beslaget", svarade hon rakt och självklart leende.

Han skrattade gott åt hennes förmodade skämt och log uppmuntrande tillbaks.

"Tänk i alla fall", sade han när han öppnade sin pilotväska för att lägga ned sin nu lagligen återbördade egendom, "hur rättrådig och mån om medborgarnas rättigheter är ändå inte vår kära svenska polis? Man får tacka sin skapare att ni inte är tyskar eller nåt. Men tjuvarna har ni inte fått tag på?”

"Nej, och ärligt talat är det inget prioriterat ärende just nu. Det viktigaste har du ju fått tillbaks och resten är en sak mellan dej och försäkringsbolaget."

"Försäkringsbolag är skurkar", muttrade han och mulnade. "Dom vägrar att ersätta både en stulen cd-spelare och en massa härlig dyr sprit. Allt jag får är några sketna tusenlappar för vad dom, observera dom själva, uppskattar till datorns halva värde. Förresten är jag väl skyldig att anmäla att jag fått tillbaks den här prylen nu, annars för söker dom väl sätta mej för försäkringsbedrägeri?"

"Nej, det behöver du inte. Datorn är ju förstörd och du måste köpa en ny, så det där är inget att bry sig om. I det här ärendet är allt utrett mellan dej och myndigheterna från och med nu."

"Skönt. Men det är alltså inte pengarna, det är principen! Jag blir uppriktigt sagt så jävligt förbannad, ursäkta franskan, på dom här typerna. Tänk på dom där bonusdirektörerna som stjäl för miljoner. Och det ska vara lagligt? Och genom att blåsa mej och hundratusen stöldoffer till som är försäkrade så får dom sina bonusar och pensioner och lägenheter på Strandvägen. Är det inte för jävligt egentligen?"

”Jag håller verkligen med dej, det är för jävligt. Men dej går det väl ingen nöd på direkt, även om du är en stackars nolldeklarant?"

"Seså, hör jag en liten bitter ton av avundsjuka? Nu ska vi inte vara såna. Men det är själva principen att alla dom där får gå lösa. Ja, då antar jag att vi är klara med varandra. Jag får tacka så mycket för polisens föredömliga arbete och önska trevlig midsommar med många sillar!"

Han knäppte igen sin portfölj och reste sig.

”Ja, då var vi klara med det ärendet, men sitt ner är du snäll för det var en liten sak till", sade Ewa vänligt affärsmässigt och han lydde snällt, utan minsta glimt av oro i ögonen.

”Jo, jag är nyfiken på en detalj i det hela", fortsatte hon tankfullt. När du anlitade dom där advokaterna Petteri och Boström för den här manövern att skicka 10 miljoner fram och tillbaka några gånger mellan deras konton och Schweiz, var dom aldrig oroliga för egen del om du skulle torska?"

Nu var hans leende som bortblåst.

"Försök inga såna bondfångarknep med mej", morrade han. ”Polisen höll på med det där i flera vändor utan att komma nånstans och så la dom ner allting eftersom brott ej kunde styrkas."

”Jag vet", suckade Ewa. "Tala inte om eländet för det var jag som var den där polisen i hasorna på dej den gången. Det var faktiskt väldigt retfullt att se dej gå loss. Men som jag sa här i början, nu har vi ju gått igenom samtliga mejl och brev och transaktioner och dina ibland ganska drastiska, ibland rentav lustiga instruktioner till olika medhjälpare. Rubb som stubb under fem år.”

Hon pekade menande mot hans portfölj. Han såg ut som om han nästan övervägde att göra en rusning mot dörren. Terje Lundsten dök upp med perfekt tajming och brett flin och ett par handbojor retfullt dinglande från pekfingret.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet