Aftonbladet
Dagens namn: Bernhard, Bernt
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

"Du klarar dig nu va, gumman?"

   Agnes var precis på väg att ta av sig duffeln som hon somnat i när telefonen ringde igen. Den här

gången var hennes »hallå?" stadigare när hon svarade. Rösten i andra änden var densamma, men sorlet i bakgrunden hade minskat något. Tobias måste ha förflyttat sig en bit från festen.

"Hej, det är jag igen ... "

"Vad hände?"

Tobias tvekade innan han svarade. Hon fick nästan intrycket av att han tog sats.

"Du gumman", sa han långsamt. »Det kanske inte är någon jättebra tajming det här, men jag vill vara ärlig mot dig. Han pausade igen. Agnes började känna sig illa till mods, var han inte alltid ärlig mot henne? "Jag vet inte riktigt när jag kommer hem, det har blivit en del ändrade planer ... "

"Vad då för planer?" Agnes bet ihop och pillade lite på några väl kamouflerade fläckar i det grå yllet.

Hon orkade inte höra mer om extraföreställningar i Härnösand och dubbla matinéer i Sundsvall. Det

vore inte första gången turnén skulle förlängas, nya föreställningar läggas in. Agnes brukade vara

förstående, unna honom karriär och framgångar, men i dag orkade hon inte det. "Jag vill att du kommer hem, nu! jag har haft det hemskt, jag..." Hon började snyfta igen.

"Du, gör inte det här mer komplicerat än det är nu. Agnes ..." Han la på ett mjukt tonfall.

Hon veknade något, men muttrade ändå missnöjt. "Den där förbannade turnén är visst alltid viktigare än, vad jag är..."

"Men lilla gumman, det här handlar inte om turnén." Han gjorde en paus.

"Nähä?"

"Jag ... jag har träffat en tjej ... " Agnes slutade snyfta. Efter några tysta sekunder fortsatte Tobias, aningens mer besvärad nu. "Det är en av körtjejerna, Ida. Den blonda du vet, med piercad navel..."

Agnes hade varit med några gånger och träffat ensemblen. Hälsat på körsångare, musiker, dansare och solister. ja, hon hade till och med fått hälsa på Christer Hammond själv, The King of Rock´n´ Show! Men någon piercad navel mindes hon inte. Däremot ett par väldigt stora bröst.Tobias verkade ha läst hennes tankar. "Ja, du kanske aldrig såg naveln förresten, men hon har ganska stora ... ja, rejäla bazookas, om du förstår vad jag menar.7 Han skrattade till, som för att lätta upp stämningen. Det hjälpte inte nämnvärt och Tobias blev allvarlig igen. "Ja, det kanske inte är så himla schyst att ta det här på telefon,men jag vill vara ärlig mot dig, Agnes. Du har alltid varit ärlig mot mig. Och det vore inte rätt av mig att köra dubbelt, eller hur?"

"Nej.' Agnes nästan viskade. Hon visste inte riktigt om hon hade förstått. Hade Tobias precis gjort slut med henne?

”Vi får ta det praktiska senare när jag kommer hem. Vi håller ju på tre veckor till nu, sedan har vi turnépaus. Då kanske jag kan titta in, hämta lite saker och så där."

"Men ... var ska du bo, då?" Agnes famlade efter något konkret att hålla sig i. Fakta. Tobias verkade lättad över hennes fråga. Hon hade inte ballat ur, inte börjat skrika. Hon verkade på det hela ta det bra.

"Hos Ida, sa jag inte det? Förlåt, man är så vimsig när man är förälskad!"

Han skrattade till igen. "Du klarar dig nu va, gumman? Det blir ju ingen jätteskillnad, eller hur? Jag är ju nästan aldrig hemma ändå. Du kommer att fixa det här. Du är stark, Agnes!" Ett svagt pip hördes i luren. Moppsan, nu börjar visst mina batterier att ta slut, det kanske är bäst att vi slutar här. Det är ju inte helt biffigt att ringa från mobilen heller. Hör av dig om det är något, annars ringer jag som sagt dig när..." Så bröts samtalet.

Det tog en stund innan Agnes förmådde lägga ifrån sig luren. Trots att hon fortfarande hade duffeln på sig frös hon. Hon kunde se sin spegelbild i fönstret. Ansiktet var blekt och håret hade tovat sig i nacken. Gråten hade fått mascaran att rinna ner på kinderna och ögonen var rödkantade.

Sakta tog hon av sig ytterplagget, lät det ramla ner på sovrumsgolvet. Den vita arbetsblusen hon hade under gick fort att ta av. Det var bara de två nedersta knapparna som

fortfårande fanns kvar. Hon knäppte upp behån och tog av den också. Hon tittade ett ögonblick ner på brösten som ingen någonsin kallat "rejäla bazookas" Det syntes ett litet blåmärke på det vänstra. En souvenir från Gérard. Så krängde hon av sig den svarta kjolen och strumpbyxoma, vek undan det vita överkastet och kröp ner mellan lakanen som knölat sig av hennes tyngd. Hon slöt ögonen och tänkte. Att det hade varit en dålig dag. En mycket dålig dag.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet